Igår var jag och sambon till simhallen en sväng. Simmade en och en halv kilometer den här gången. Snart är jag uppe i en timmes träningspass vilket känns skönt. Nästa vecka har jag mycket tid att träna, får hoppas att jag tar mig iväg då bara.
Dock så finns det en negativ sak med att simma. Man har extremt mycket tid till att tänka. Det kanske kan vara bra ibland, men igår blev jag verkligen mer och mer deppig ju längre jag simmade. Jag tänkte på allt som inte är som jag skulle önska, jag tänkte på allt negativt och insåg hur hopplöst allt känns just nu.
Jag brukar vara den som alltid hoppas. In i det sista, men just nu...
Det är nästan så man skulle kunna drunkna i olyckliga tankar.
//
1 kommentar:
Jag tänkte också börja simma. Känner på mig att det kommer gå ungefär likadant för mig och tankarna...
Skicka en kommentar