Julefrid

Nu är det jul i stugan!
Jag har växt upp med att man bara pyntar med adventsljusstakar kring advent och att granen först får komma fram dagen innan julafton, men sedan jag flyttade hemifrån och flängt runt kring jul och nyår så har jag känt att allt julpynt får lov att komma fram vid advent. Annars kommer jag ju inte kunna njuta alls av det fina. I år ska vi visserligen fira jul här, men i mellandagarna far vi härifrån och när jag kommer tillbaka gossar jag att jag kommer känna mig rätt mätt på julpynt, så då kan det städas undan. Alltså fortfarande okej att julpynta nu.

Idag hade jag besök av en kollega. Underbart att bara få sitta och prata av sig om allt och inget. Dessutom blev det två promenader då vi först mötte upp henne när hon kom och sedan följde henne en bit när hon skulle hem.

Nu börjar knyttet pipa lite här intill, så det är bäst jag avslutar och använder händer och armar till något vettigare.

//

Umgänge

Idag har vi träffat familjen som fick en bäbis fyra dagar efter oss. Så kul att ha en familj som är på precis samma ställe i livet som vi är. De har också nyligen köpt hus, de är lika gamla som vi är och så bäbisarna. Det var också trevligt att promenera på nya vägar mot vad jag går varje dag. Jag tog nämligen bilen till dem så gick vi in till stan därifrån. Att jag dessutom fick äta lunch med Johan var ju en fantastisk bonus.

Ifall någon är osäker på vad han är...

//

Vinterkyla

Idag när vi skulle ut på promenad var det hela nio minusgrader. Kan det vara så att vintern är här på riktigt? Man vågar ju inte riktigt tro på det än.
Luften kändes frisk och det var riktigt skönt att gå. Dock var det svårt att klä sig. Det var lagom mycket i början och svettigt efter ett tag. Vinterns ständiga bekymmer... Men jag svettas hellre än jag fryser.

Är solen på väg upp eller ner? Klockan är strax efter 12, så vem vet?

Idag åkte vinteråkpåsen fram. Mys!

En bild på mig också, fast jag inte är lika söt som Manfred

Och en till på miraklet

//

Timemanagement

Shit vad detta med timemanagement är svårt! Vi ska vara på BVC om en timme och det lilla trollet sover gott i babysittern (vilket betyder att jag har händerna fria för både äta frukost och blogga). Men jag gissar på att han skulle vilja äta innan vi ska till stan, plus att han har en tygblöja på sig och den måste bytas innan vi åker någonstans. Håller tummarna för att vi lyckas få till detta på något sätt, men jag vill ju inte väcka honom för att han ska äta eller för att byta blöja heller...

Igår köpte vi förresten längdskidor till mig också, så nu är vi redo att fara ut på äventyr med Manfred. Vi ska bara få upp en fjällpulka som han kan åka i också....

//

En månad

Idag fyller vårt lilla mirakel en månad. Vilken underbar månad det varit. Det känns som atit han blir sötare för varje gång jag tittar på honom.

Igår kom Johans syster Ida hit tillsammans med sin fästman Fredrik, de stannar över helgen. Idag vaknade vi upp till ett vitt vinterlandskap. Vackert! De andra gav sig av för att köpa längdskidor till Johan och jag och Manfred gick ut på promenad i snön. Det var tungt att skjuta vagnen på bilvägarna där det inte var plogat. Försökte hålla mig på gångvägarna där det faktiskt var plogat (!). Så skönt att få sig lite ljus och friskluft.
Strax efter vi kom hem kom Johans föräldrar hit och strax efter det kom skidgänget tillbaka också. Vi har umgåtts, ätit och spelat lite spel (och ammat...). Nu har Johans föräldrar åkt söderut igen och Johan, Ida och Fredrik är ute i längdspåret.

Manfred sover i min famn och jag känner att jag borde ta hand om tvätten. Jag måste säga att det svåraste med att vara föräldraledig är att inte förvänta sig att man ska hinna göra något speciellt. De dagar jag tänker mig att vi ska ut på en promenad, men så uteblir den av olika anledningar (läs: amning) så blir jag riktigt besviken på mig själv. Jag måste försöka ta dagen som den kommer, blir det en promenad så är det bra, om inte så är det ok. Hinner jag ta hand om tvätten så hinner jag, om inte så kan den tas hand om senare. Men det är så svårt!

//

Ensamt

Att vara nyförlöst mamma till ett litet barn kan verkligen vara ensamt. Spelar ingen roll att jag har en så fantastisk fästman som Johan, han kan inte dela allt med mig. Dels för att en stor del av det den lilla behöver är mat, vilket bara jag kan ge, dels för att bara en av oss är hemma med honom hela dagarna.
På dagarna är jag som sagt ensam med att ta hand om miraklet. Det blir långa dagar som ibland känns som ett enda långt amningsmarathon. Jag får inte mycket annat gjort eftersom vårt lilla knytte sällan vill ligga ensam utan helst vara nära nära. Promenaderna som vi ibland tar oss ut på blir inte speciellt långa för min kropp har inte helt återhämtat sig. Ibland blir det ingen promenad för det hanns liksom inte med mellan amningar, byten av blöja och de få matpauser som behövs för min egen del.
På nätterna är jag ensam i att mata, byta blöja och försöka lugna honom. Det spelar liksom ingen roll att Johan befinner sig en halvmeter bort. Om han ska ha en chans att klara av sitt jobb så måste han få sova på nätterna, jag kan iaf få något extra sovpass på dagen. Och när man ligger där och kämpar med att få in bröstet ordentligt i munnen på en virvlande bäbis och när han ätit klart och magen krånglar samtidigt som mina bröst ömmar rejält, ja då känner man sig extremt ensam.
Det är då man börjar fundera på blogginlägg som detta.

Det är tur att jag har en sådan fantastisk fästman.
Jag är otroligt lyckligt lottad som fått en bäbis överhuvudtaget.
Vilken extrem tur det var att vi inte bara fick vilken bäbis som helst, utan vi fick Manfred, den bästa bäbisen i världen.

Det har bara gått tre veckor, rutiner kommer att komma. Manfred och jag kommer att kunna träffa andra för att inte vara så ensamma (så fort han inte är lika känslig mot infektioner så vi faktiskt kan röra oss bland folk). Och hur ensam jag än känner mig, så är jag ändå aldrig helt ensam. Manfred är alltid nära och det är minsann inget tokigt sällskap när allt kommer omkring.

Självklart rinner tårarna när jag skriver detta och igen när jag läser igenom det. Mammasamvetet mår dåligt över att jag inte njuter mer.
Men då log jag desto större när han "log" mot mig på skötbordet nyss och jag njuter varje gång jag känner hans underbara doft. Well...jag hade en tung natt helt enkelt. Allt känns lite lättare nu.


//

Manfred

Han är äntligen här. Vår efterlängtade lilla prins kom den 15/10 klockan 20.59, vägde 3955g och var 53 cm lång. Vattnet gick redan på tisdagen, men då var värkarna inte tillräckligt starka och regelbundna, så vi fick åka hem igen. Natten var sådär. Jag fick en så kallad sovdos med mig från sjukhuset vilket gjorde att jag kunde sova mellan de värsta värkarna. På förmiddagen på onsdagen gav jag upp att försöka ta mig igenom värkarna själv, så vi for tillbaka till sjukhuset. Nu var värkarna regelbundna, kraftiga och förlossningsarbetet igång, så vi fick rum på förlossningen.
Väl där fick jag börja med lustgas vilket tog bort topparna på värkarna. Lustgasen hjälpte i två-tre timmar, sen var värkarna så pass kraftiga att jag bad om epidural. Det var himmelriket! Jag kunde till och med äta middag utan problem. Så skönt!
Två och en halv timme senare hjälpte det inte längre och trots lustgas gjorde allt väldigt ont. Enligt vad jag har fått berättat för mig så gick resten ganska fort. För mig är allt ganska dimmigt och jag hade ingen direkt tidsuppfattning. Det var i alla fall några timmar med kraftiga värkar och 20 minuter (som kändes som flera timmar) krystning och sen var han här! Känslan när jag fick upp honom på magen är omöjlig att beskriva. Så underbart!

Nu är han lite mer än två veckor gammal och det känns som att han har varit här jättelänge. Han växer och växer, kanske beror på att han äter och äter... Jag är så glad att amningen kommit igång utan problem. Visst har vi våra diskussioner när det är dags att äta. Det är samma sak varje gång: du måste gapa, händerna kan inte vara i munnen, du måste suga och du kan inte vända bort ansiktet. Men när han väl fått grepp så äter han bra. För tillfället äter han nästan hela tiden, men jag får väl stå ut antar jag. På nätterna äter han inte riktigt lika ofta vilket är lite skönt. Men vem vet hur nästa natt ser ut? Det är inte riktigt så att vi har några rutiner utan det är skillnad från dag till dag.
Johan började jobba i onsdags, så sedan dess har det varit jag och Manfred på dagarna. Det är inte helt superenkelt då han inte gillar att ligga ensam utan vill vara i någons famn hela tiden. Kanske inte behöver påpeka att jag inte får så mycket gjort? Men jag kan ju inte klaga på att jag får mysa med bäbis hela dagarna. Det är bara lite jobbigt när man ska försöka peta i sig mat.

Förra helgen var mina föräldrar och Maja här plus att Johans föräldrar var här över söndagen. Denna helg kommer Annika på besök. Vi har några helger med inbokade besök nu. Av någon anledning anar jag att det inte är Johan och jag som är huvudintresset för dessa besökare...

Manfred ca 2 timmar gammal

De finaste

På väg hem från BB i liite för stora kläder som min mormor stickade till mig när jag var liten

Visst är detta ett leende?

Och en bild från idag när han var nöjd med att ligga i nästet en liten liten stund

//

Graviditet

När jag blev gravid lovade jag mig själv att inte bli en sådan som klagar på att vara just gravid. Jag har hört så många som blivit riktigt less på att vara gravid och de som mått dåligt under graviditeten har jag förstått, men inte de andra. Det var inte så enkelt för oss att bli gravid så när vi väl blev det så bestämde jag mig för att jag skulle njuta av varenda ögonblick. Jag hade ju längtat så länge och då jäklar skulle jag njuta.
Jag har njutit. Det har varit enkelt att njuta eftersom min graviditet har varit problemfri. Det enda som varit jobbigt är den ständiga oron, men den hade man ju haft hur graviditeten än varit och oron är väl något man får leva med för jag antar att man inte slutar oroa sig bara för att den lilla kommit ut.
Men nu skulle det vara ok om jag slutade vara gravid och istället hade en bäbis utanför magen. Inte för att jag är less på att vara gravid. Det är fortfarande inte alls speciellt jobbigt. Men att gå hemma och bara vänta på att något eventuellt ska hända, det är sååååå tråkigt. Jag har varit hemma från jobbet i en månad och det blir otroligt långa dagar kan jag lova. Nu vill jag ha sällskap av ett litet knytte.
Barnmorskan har sagt åt oss att ringa spec-mödravården imorgon för att boka in en tid hos dem, sen får vi se vad som händer. Håll tummarna för att Knyttet känner för att titta ut snart!

Du är så välkommen när du vill min älskade.



//

Äpplen

Jag älskar det faktum att vi fått enormt mycket äpplen, men när man står och kokar sin artonde omgång äppelmos, har frysen full av äppelklyftor och till och med äppelpuré till när Knyttet (som fortfarande verkar trivas väldigt bra i min mage) ska börja äta mat, ja då börjar man bli rätt less på att ta hand om alla dessa äpplen. Äppellemonad står näst på tur vad gäller att testa nya saker i alla fall, man måste ju försöka få till lite variation.

//

Småpyssel

Så här i väntans tider får man sysselsätta sig med småpyssel för att få tiden att gå. Det blir spontana luncher med Johan och andra vänner som går och väntar på bäbis, gå små ärenden på stan och så fick jag ju möjligheten att jobba lite i veckan. Jobbet gick fortare och var enklare än jag trodde, men några dagars jobb blev det och det innebär ju lite mer pengar i slutet av månaden.

Jag har även pyntat lite i lägenheten. Satt upp en bonad som jag broderade klart för flera månader sedan, satt upp fina tavlor i Knyttets rum och sådana småsaker. Men jag behöver verkligen inte mer tid, Knyttet är välkommen när som helst.
Som tur är så mår jag fortfarande bra, det är bara kvällarna och nätterna som blivit lite jobbigare. Jag tvingas vrida och vända mig i sängen ofta för att det inte ska göra ont någonstans och magen väger mycket mer på kvällen och natten av någon anledning. De senaste nätterna har jag dessutom drömt jobbiga drömmar. Igår bråkade jag med vänner och i natt bråkade jag med elever. Drömmarna gör att jag vaknar supertidigt och kan inte somna om utan ligger och funderar på hur jag borde ha agerat i drömmen.

I barnrummet finns nu konstverk från Knyttets kusiner

Och i hallen hänger bonaden med en fin uppmaning till alla

(mönster designat av Johan)

//

En dag efter beräknat

Nu är bäbisen officiellt sen. Nu är det ingen nedräkning utan...eh...ja, vad nu motsatsen blir.
Vi har bekanta som är beräknade idag, men än så länge har inget hänt för dem heller. Jag är rätt less på att bara gå hemma och vänta, men chefen hörde av sig igår och frågade om jag ville spara lite föräldradagar genom att hoppa in och göra lite jobb. Det handlar om schemaläggning som jag kan göra hemifrån, så det sa jag ja till. Ska fara och hämta en dator på skolan idag då jag inte har någon dator hemma med det program jag behöver. Det kommer nog kräva lite tid och en hel massa tankearbete, men det ska bli skönt att få något att sätta tänderna i. Men som chefen sa: det är säkert nu Knyttet passar på att komma så det inte blir något jobbande. Inte för att jag skulle klaga på det... Hellre bäbis än jobb. Vi får väl se om vattnet går i korridoren så skolan, så eleverna verkligen får en upplevelse idag.

Magen igår på beräknad födelsedag

//

Barnrummet

Nu är äntligen barnrummet klart. Vårt lilla mirakel kommer inte bo där den första tiden, men skötbordet måste stå där inne och då var det lika bra att göra iordning hela rummet.

Först en film på tapetsering och en del möblering:

Och sedan lite detaljbilder:

Kunde inte hålla mig från att köpa två klassiska böcker när vi var på återvinningens butik. Fem kronor per bok, kan det bli bättre?

Byrån de ligger på är en byrå som Johan haft sedan han var liten.

 Uppe på hyllan bor min första nalle och Johans första kanin.

Rummet från den andra sidan. Stolen passar kanske inte in, men vi tror att det är bra att ha en skön stol där inne.

När Johan var upp på Áhkká för några helger sedan hittade han ett renhorn som han tog med sig hem. Nu hänger det ovanför skötbordet och med fina stenar hängande från den är den perfekt som mobil.

Längst nere i hörnet står BB-väskan och väntar och den är nästan färdigpackad...

Välkommen när du vill!

Friggeboden

Här kommer en liten film på målningen av friggeboden:

Vi är väldigt nöjda. Nästa sommar får huset samma behandling är det tänkt.

Sluttampen

Nu är det inte superlänge kvar av denna graviditet. Jag ska bara jobba en och en halv vecka till, sen ska jag bara sitta och vänta på bäbis. Sjukt svårt att planera för den perioden. Den kan ju bli någon dag lång och den kan bli fyra veckor. Man vill inte ställa in sig på det ena eller det andra samtidigt som man kommer bli tokig av att gå runt och inte göra nåt i fyra veckor.

Igår unnade jag mig gravidvattegympa. Det är en barnmorska som håller i det och man håller till i en liten bassäng på en vårdcentral i stan. Ganska mycket förberedelse inför förlossning och så lite träning på det. Känns som en bra sak att unna sig nu på sluttampen, så jag ska dit även nästa vecka. Hon håller även parvattengympa, men det är bara en gång i månaden och nästa pass är två dagar innan beräknat datum för oss, så vi får väl se om vi kommer kunna gå. En kvinna som var på gårdagens pass undrade hur hon skulle motivera för sin sambo att de skulle gå, men det tror jag inte är ett problem för mig. Johan provar ju gärna allt han kan.

Idag har jag sytt klart ett bäddset till spjälsängen. Det är sytt av ett gammalt påslakan från mormor och morfar. Jag har så starka minne av det från deras hus så jag har sparat det trots att det varit allt för trasigt för att kunna användas till en vanlig säng, men nu när det är omsytt till en mindre säng så funkar det utmärkt. Ni får se det när vi bäddar med det. Än så länge är inte spjälsången ens monterad. Vi vill vänta med det tills tapeterna är uppe och dessutom är ju inte planen att bäbisen ska sova i den under första tiden heller. Vi kommer istället ha bäbisen i denna fantastiska hängvagga som vi fått låna av en av Johans kollegor. Jag har velat ha en sådan sedan jag såg den för första gången och nu har vi en utan att behöva betala de tusenlappar som den kostar att köpa ny. Underbart!

Så här såg jag ut igår:

//

Glädje och oro

Det känns galet att vi snart är inne i nionde månaden. Tiden har gått snabbt och egentligen skulle jag inte ha något emot att låta bäbisen stanna inne i magen ett tag till. Jag mår ju så bra och tycker inte att det är speciellt jobbigt att ha det lilla Knyttet i magen. Däremot ser jag fram emot att få dela Knyttet med Johan på ett mer jämställt sätt. Som det är nu har ju jag lite större del av bäbisen, men när den kommit ut så kan den vara lika nära oss båda. Dessutom ser jag fram emot att få gosa och känna bebisdoften. Underbart!

Jag har också börjat oroa mig mer. Tänk om något skulle hända Knyttet? I början tar man det lugnt med förväntningar, förhoppningar och att fixa prylar. Men nu är ju allt inställt på att vi ska få en till familjemedlem. Tänk hur jobbigt det skulle vara att komma hem till ett hus fullt av bäbisprylar om något gått snett. Att komma tillbaka till jobbet med 300 personer som vet om man egentligen skulle haft en liten. Usch... Sådana tankar kan komma och jag försöker att tränga bort dem. Det är ingen mening att oroa sig, då mår man bara dåligt. Går allt åt skogen kommer man ändå må uselt och om allt skulle gå bra så har man oroat sig i onödan. Det är bara svårt att tro att jag är så lyckligt lottad att jag får världens bästa graviditet OCH får njuta av en liten bebis, men chansen är ju faktiskt ganska stor att det blir just så. Lyllo mig!

//

Babynest

Äntligen är vårt babynest klart. Alla moment i att sy ett näste är inte så roliga eller enkla, men det går och det känns bra att ha gjort ett eget. Hittade ett väldigt fint tyg hemma hos mamma och pappa. Någon gång har det hängt på en vägg på mammas jobb.

Det finns flera mönster på nätet, men jag valde ett alternativ med separat madrass. Tänker mig att man kanske kan komma undan med att bara tvätta den de flesta gångerna.

Det mönstrade tyget räckte inte till både fram och baksida, så jag tog ett svart tyg jag hade hemma och använde det som baksida på både madrass och näste.

Quiltade fyllningen till madrassen lite enkelt för att den skulle vara lättade att hantera (det är ändå fyra lager vadd).

Sydde på sidenband längs kanterna, vi hittade inget snyggt bomullsband och snöret man trär igenom glider rätt bra genom det här bandet.

Tada! Nästade några gånger genom madrassen för att fyllningen inte ska rulla runt i fodralet när man tvättar den

Är mycket nöjd. Skulle jag göra om det skulle jag haft kuddfyllning istället för vadd i kanterna (det var ett helsike att få in vadden i kanterna) och så skulle jag gjort kanterna bredare för mer myskänsla i nästet.

//

Sy eget skötunderlägg

Vi har köpt en helt vanlig väska att ha som skötväska (plus att vi har fått en skötväska utan innehåll). Det enda vi kände att vi behövde till var ett hopvikbart skötunderlägg. Så nu har jag sytt ett! Det är lite tjockare och därmed lite större än de man kan köpa, men så är det ju unikt också.

Köpte 40 cm vaxduk, ett slags bomullstyg samt bordsfilt

Klippte dem så de blev 70 cm långa, två lager bordsfilt (vilket som sagt blev lite tjockt, så man kan nog ta bara ett lager, beroende på hur mjukt man vill ha det)

Sydde ihop det och vände det med rät sida ut. Sydde en söm ca 1,5-2 cm in för att fixera det hela. Färdigt är det 66*39 cm.

Och voilà! Bandet är inte fastsytt än, men det ska ordnas, annars finns risken att det tappas bort.

Är riktigt nöjd. Kanske är det lite stort och otympligt, men då får det vara så. Man vill nog lägga en handduk på vaxduken innan bebisen får ligga där, vilket gör att paketet blir ännu större (och att man antagligen viker det åt andra hållet så det röda bakstycket är utåt), men jag vägrar vara missnöjd. Det är snyggt, blir mjukt och skönt för en bebis och det är praktiskt.

//

Svartvinbärssaft och första tomaten

Snart är friggeboden klar. Tyvärr hade vi köpt för lite färg, så vi kunde inte måla klart i helgen. Dessutom har det regnat till och från idag så det hade inte gått så bra att måla idag heller. Istället har jag pysslat med syprojekt och Johan har pysslat ute i regnet.
Häromdagen plockade Johan någon liter svartvinbär och så kokade vi saft. Egentligen var de nog lite väl nymogna, men saften är kokad och smakar bra i alla fall, får se om det förvandlas till gelé senare...

Två små flaskor blev det

Vi har även fått hem ett startkit med tygblöjor från amerikat. Har beställt fler blöjor genom Tradera, får hoppas att de kommer också. Blir alltid lite orolig när man betalar något innan man får det.

Och vår första tomat har mognat! Kan inte säga hur den smakade då jag gav den till Johan, men fin var den och det kommer fler.

//