fredag 27 februari 2015

En lista

Idag blir det en liten lista:

-Yes! Jag lyckades dammsuga huset innan helgens besökare anländer. Det går fort när man har en gnällande bäbis i babygymmet.

-Jag tappar extremt mycket hår för tillfället (därav min lycka över att jag hann dammsuga).

-Jag har flera vänner som väntar barn i år. Jag är så otroligt avundsjuk! Jag älskade att vara gravid, dessutom kommer de att få träffa sin bäbis för första gången. Och allt annat de har framför sig. Åh, jag är nästan avundsjuk på mig själv för att jag fått gå igenom det!

-Vi köpte en ny bärsele förra veckan (vet inte om jag skrivit om det här) och jag är himla nöjd. Har ingen bild på det, så jag beskriver mer i ett annat inlägg, men det var extremt smidigt när jag hade Manfred i selen i onsdags då jag var in till stan på morgonen för VIP-morgon på Polarn och Pyret plus en sväng på bokrean. Om man bara ska gå på stan en snabbis så är det väldigt mycket smidigare om man slipper ha vagnen med.

-Vädret. Alltså, det är ju ingen idé att klaga på vädret, men plusgrader? Kom igen...

-Jag funderar på att skaffa något slags abonnemang för att lyssna på ljudböcker i telefonen. Jag har slut på poddar jag vill lyssna på och barnvagnspromenaderna blir långtråkiga utan. Någon som har provat någon ljudbokstjänst? Jag lyssnar ju helst på engelska.

-Det där men nattsömn. Helt olika från natt till natt. Vissa nätter är han omständig och sover oroligt, andra sover han som...ja, ett litet barn. En annan variant är amning i princip hela tiden. Jag försöker se om det spelar roll hur dagen går, men jag kan inte påstå att jag kan se något mönster än.

-Har sjukt roliga helgplaner framöver: i helgen kommer Lania och Johan Egeskog, Manfred och jag ska till Stockholm och träffa Liv och Annika, vi åker till Hemavan en vecka tillsammans med två andra barnfamiljer, hela min familj kommer upp på besök, ja jäklar va roliga saker att se fram emot!

-Det lutar åt skidåkning i helgen. Wiho!

-Min son är sötast i världen.






//

söndag 22 februari 2015

Kofta

Sötnöten somnade i min famn för mer än en timme sedan. Nu lade jag ner honom i sin säng och han fortsatte sova. Antingen har han börjat lägga sig bra mycket tidigare inför natten, eller så kommer jag behöva vara vaken inatt. Eller ett tredje alternativ är att vi kliver upp tiiiidigt imorgon. Vi får väl se hur det blir. Det går inte att väcka honom i alla fall. Han sover himla tungt.

Nu är koftan jag stickade klar! Det är storlek 74/80 (han har 74 på kläder just nu) vilket enligt instruktionerna är till barn som är 12-18 månader... Den är ju inte gigantisk på honom nu, så jag tvivlar på att han kommer kunna ha den i ett år framöver. Men jag är nöjd över att jag fick den klar innan han växte ur den plus att den dessutom blev himla fin! Nu ska jag använda restgarnerna till ett par matchande sockar.







//

onsdag 18 februari 2015

Stress, press och att vara nöjd

Jag har alltid reagerat på föräldrar som sagt saker i stil med: "det blev så mycket roligare när hen (de talar om sitt barn) blev lite större och kunde hänga med bättre" eller "jag är inte så förtjust i den där perioden när de är pyttesmå, så mycket roligare när de blev större och stabilare" eller "jag längtar tills hen blir större så vi kan hitta på saker ihop". Eftersom jag har längtat efter barn ett bra tag så har jag haft svårt att greppa att det finns någon period som man inte är så förtjust i (bortsett från kolikperioder) eller att man kan längta så mycket till vad som komma skall. Jag lovade mig själv att njuta av alla perioder. Jag såg att risken fanns att jag skulle längta framåt för mycket och då missa nuet för att sedan längta tillbaka.
Nu när jag tittar på bilder från när Manfred var nyfödd inser jag att vi hade en pytteliten bäbis, visst var han en ganska stor nyföding, men han var ju ändå pytteliten! Jag började då oroa mig för att jag inte njöt av den där tiden tillräckligt. Man får ju så mycket kommentarer som handlar om att han var en stor kille att det är lätt att missa att man faktiskt har en nykläckt liten varelse intill sig.
Men jag inser att jag njöt. Jag njöt av varenda sekund. Visst muttrade jag om att det var tungt att inte kunna äta ett mål mat utan bäbis på armen och det var himmelriket när det väl gick, men så fort jag ätit klart kunde jag inte hålla mig från att plocka upp honom igen och bäbismysa.
Man kan bara fånga dagen till en viss gräns, sedan finns inget mer av dagen att fånga, då måste man fånga nästa, inte börja grubbla över den dag som gått (wow, låt inte det där djupt?!).

Nu kan jag uppleva en annan sorts stress och press, som delvis kommer från en själv och delvis från andra. Den där man börjar fundera över om han inte borde sitta själv vid det här laget? Eller vi kanske borde låta honom testa mer mat? Rullar han inte runt själv än? Borde han sova i egen säng nu? När börjar barn egentligen få tänder? Borde han inte prata vid det här laget? Borde jag sätta honom i bostadskö? Ska vi sätta honom i körskola snart? Ja, ni fattar.
Även här försöker jag styra tillbaka tankarna till nuet. Hur fantastiskt det är att han ler mot mig, att han lyckas äta från mitt bröst flera gånger per dag (och den mat jag ger räcker åt honom! Halleluja!) och en massa annat fint. Till exempel hittade han sina egna fötter för någon vecka sedan. Detta helt utan pedagogiska övningar eller inblandning av jobbiga föräldrar. Det enda som krävdes var att få ligga naken på golvet medan jag duschade. Annat är det såklart bra att vi övar på. Han har blivit jätteduktig på att greppa saker och det har vi ju övat på i en månad eller så. Men det räcker för mig. Vi kommer märka när han kan sitta själv för han sitter ganska ofta i våra knän och vi lär känna när vi inte behövs som stöd. Han står även i våra knän rätt ofta så vi lär upptäcka när han börjar tycka om att hoppa och då kan det vara bra att hänga upp hoppgungan. Det är så mycket som händer i Manfreds lilla huvud (och mitt!) att jag aktar mig noga för att stressa honom i utvecklingen. Trots allt är det ju som en mamma på babysimmet uttryckte det: "väldigt få i vår ålder som inte kan rulla runt".

Jag tror att varje utvecklingssteg med Manfred kommer att vara underbart, men jag kan inte säga att jag längtar tills han kan gå för jag tycker det är fantastiskt att bära på honom nu. Jag kan inte påstå att jag längtar tills han ska börja äta mat för det är helt underbart att kunna amma honom. När vi kommer till de stadierna vill jag kunna njuta av dem helt utan att behöva undra om jag njöt tillräckligt av det som var innan. Jag har en app som tipsar om vad man kan träna på just nu och än står det inget om körkortsteori, så jag väntar med det. Jag njuter. Jag fångar varenda dag på det sätt som passar bäst. Jag är mer än nöjd med livet som det är precis just nu.



Men jag menar inte att vi inte firar när han utvecklas. Hejja Manfred du är bäst!



//

tisdag 10 februari 2015

Sömn

Vi har varit lyckligt lottade vad gäller sömn. Ganska tidigt fick vi till rutinen att vi ammade kring tio när vi gick och la oss, sedan sov Manfred i fyra-fem timmar innan första amningen. Efter det va det amning varannan timme ungefär. Då Johan skulle till jobbet klev han upp med Manfred som jollrade på skötbordet medan han gjorde i ordning sig och när Johan stack till jobbet ammade jag och så somnade både jag och Manfred om och klev upp ungefär halv tio-tio. Lagom mycket sömn och särskilt det första långa sovpasset gjorde att jag inte tyckte att det var så jobbigt att amma under natten.

De senaste nätterna har inte varit så...

I lördags tyckte Manfred att det var morgon när Johan stack iväg klockan fem på morgonen. Natten till söndag så sov han oroligt och sov inte alls om han inte låg på min arm. Igår natt åt han med en och en halv timmes mellanrum hela natten och inatt åt han en gång i timmen. Dessutom somnar han inte om när Johan åker till jobbet vid åtta, utan då är det tydligen morgon för oss båda. Mitt humör är inte på topp under nätterna och mitt tålamod tryter under dagarna. Jag behöver verkligen sömn... Eftersom vi inte styr över hur han sover på nätterna försöker vi få till en morgonrutin där jag kan lämna över ansvaret till Johan på morgonsidan efter amning runt fem, då går jag och lägger mig i musikrummet och somnar om och kan sova helt ostört tills Johan ska fara. Det är planen iaf och det är allt vi känner att vi kan göra för tillfället. Det har ju trots allt inte varit något problem under lång tid utan det har ju bara gått några dagar. Jag vänjer mig nog också vid mindre sömn om det är så det blir.






//

onsdag 4 februari 2015

Tygblöjor

Någonstans i mitten av graviditeten bestämde vi oss för att vi skulle försöka med tygblöjor till vårt lilla knytte. Vi gillade inte tanken på att producera så mycket sopor som man gör med engångsblöjor och vi kände att argumentet "mycket tvätt" inte riktigt spelade någon roll för oss. Vi beställde hem två olika sorter, en sort från USA som heter Happy Heiny och en sort via Tradera (ändå nya) som jag inte vet vad den hette, men billiga var de. Båda de sorterna hade en byxa och så lösa inlägg till det (allihopa onesize). Vi insåg ganska snart att de billiga från Tradera var billiga av en anledning. De var väldigt dåliga. Det enda positiva var väl att Manfred fick användning för alla fina kläder han hade för de läckte igenom ganska snabbt. Jag ska även tillägga att vi väntade lite med att sätta igång med tygblöjorna. De är ju ganska stora eftersom de ska "hålla" upp till ca 14 kg och det kändes som att det skulle vara alltför bylsigt på en nyföding.

Happy Heiny var bättre och det kändes väl mest som att man måste komma ihåg att man inte kan vänta lika länge med att byta som när man använder engångsblöjor.
Då vi bara har några få Happy Heiny (och de inte var speciellt klockrena) insåg vi att vi behövde köpa fler av någon sort och nu kändes det som att det var dumt att chansa på något billigt. Därför så beställde vi från Poops. Jag hade läst bloggare som rekommenderade dem så det kändes lite tryggare i alla fall. Dessutom kul med ett svenskt märke. Poops ser ungefär som de andra med skillnaden att inlägget är fastsytt i ena änden (se bild längre ner). Det känns som logiskt ändå för man behöver ju inläggen för att använda blöjan, så det behöver ju inte gå att ta loss helt. Dock är det bra att inte allt sitter ihop för den torkar ju snabbare på det här viset.

Men vilken skillnad det var med Poops! De är grymma! Man kan inte ha dem på lika länge som en engångs, men det kan man ju förstå. Man kan dock ha dem på ganska länge utan att de läker. Inläggen har en fantastisk uppsugningsförmåga. Det enda som är negativt är att de tar ganska lång tid att torka (vi köpte bambu/bomull, finns en annan variant som ska torka lite snabbare), men det kan man ju förstå med den uppsugningsförmågan och lägger man dem på ett element så går det ganska fort ändå. Så nu använder vi bara de från Poops förutom när alla ligger i tvätten. På natten och när vi inte är hemma så använder vi engångs.

Vi har bara tolv stycken vilket är lite för få egentligen. Vi skulle nog behöva sex till, då skulle man inte behöva tvätta fullt lika ofta. Å andra sidan vill man inte gärna ha dem liggandes och lukta illa allt för länge heller... Tvättar man varannan/var tredje dag och har en bäbis som inte bajsar så ofta så funkar det faktiskt med bara tolv stycken. Vi har en Ikea-kasse i bastun där vi lägger blöjorna i väntan på tvätt. Där lägger vi även alla handdukar (det går åt en hel del om man låter sin lilla älskling ligga naken så ofta som vi gör) och tvättlappar i tyg (använder bara våtservetter när vi är på språng) vilket gör att det blir ganska lagom att tvätta varannan/var tredje dag. Vi fyller maskinen om man säger så.

Kan varmt rekommendera tygblöjor. För att jämföra sopberget: då vi körde enbart engångs var soptunnan mer än överfull när det var dags för tömning och nu var den endast fylld 2/3.


Blöjorna har underbart klara färger, det ser ut som en regnbåge på klädstrecket!





//

måndag 2 februari 2015

Snö

De senaste dagarna har det verkligen vräkt ner snö. Det är helt underbart hur mycket snö man kan få i lilla Lule. Det som är aningen jobbigt är ju att skotta bort allt. Visserligen är jag hemma på dagarna och skulle kunna skotta, men då har vi ju anledningen till att jag är hemma... Manfred är ju inte riktigt så stor att man kan be honom sätta sig i en snödriva och leka eller leka själv inomhus. Jag har fått ta hand om det värsta när han sovit en stund i vagnen, men han sover inte länge i vagnen om man inte rör den, så det blir alltid aningen stressigt att skotta då man vet att han kan vakna när som helst.
Det viktiga har varit att se till att bilen kommer in och ut på gården, resten har jag och Johan fått ta hand om när tid funnits. Det är ju inte jättekul att han ska vara ute flera timmar varje kväll efter jobbet heller. Det blir då väldigt lite tid att umgås...

Nu i helgen skottade Johan taket då det hade blåst en del så det var riktigt mycket snö på sina ställen. Problemet med det är ju att nu har vi massa snö framför fönstren och på gångarna. Men som sagt, vi får ta allt eftersom. Igår fick vi hjälp av en granne med traktor som tog hand om plogkanten. Lyx!

Idag har jag skottat så man kan komma in i vedboden och så skottade jag fram gången vi har till köksingången då det är den vi använder när vi ska ut med vagnen. Inte för att det är läge för några promenader med vagnen för tillfället. Villavägarna plogas inte förrän på kvällen, så det är aldrig köra-vagn-vänligt på dagtid (det snöar konstant).
Idag tänkte jag mer som en pistmaskin än en plogbil och försökte packa snön där den låg istället för att flytta på den. Det krävs kanske några fler promenader längs gångarna innan det är speciellt packat, men min rygg tyckte det var ett trevligare sätt att ta hand om problemet iaf. Jag kommer säkert muttra om dåliga idéer nästa gång jag ska köra vagnen...

Just nu sover sötnosen gott ute i vagnen så därför passade jag på att uppdatera här. Eller...nu vaknade han visst!


Innan Johan skottade taket igår. Nu ligger det en enorm snöhög här som antagligen kommer vara där till midsommar.








Detta är efter Johan skottade taket. Till vänster om bron är vårt sovrumsfönster, det var han tvungen att gräva fram igår kväll för att inte riskera att rutan sprack.


Ja, här ser man skillnaden från första bilden...

Huset ligger verkligen inbäddat i snö



//