Sömn

Vi har varit lyckligt lottade vad gäller sömn. Ganska tidigt fick vi till rutinen att vi ammade kring tio när vi gick och la oss, sedan sov Manfred i fyra-fem timmar innan första amningen. Efter det va det amning varannan timme ungefär. Då Johan skulle till jobbet klev han upp med Manfred som jollrade på skötbordet medan han gjorde i ordning sig och när Johan stack till jobbet ammade jag och så somnade både jag och Manfred om och klev upp ungefär halv tio-tio. Lagom mycket sömn och särskilt det första långa sovpasset gjorde att jag inte tyckte att det var så jobbigt att amma under natten.

De senaste nätterna har inte varit så...

I lördags tyckte Manfred att det var morgon när Johan stack iväg klockan fem på morgonen. Natten till söndag så sov han oroligt och sov inte alls om han inte låg på min arm. Igår natt åt han med en och en halv timmes mellanrum hela natten och inatt åt han en gång i timmen. Dessutom somnar han inte om när Johan åker till jobbet vid åtta, utan då är det tydligen morgon för oss båda. Mitt humör är inte på topp under nätterna och mitt tålamod tryter under dagarna. Jag behöver verkligen sömn... Eftersom vi inte styr över hur han sover på nätterna försöker vi få till en morgonrutin där jag kan lämna över ansvaret till Johan på morgonsidan efter amning runt fem, då går jag och lägger mig i musikrummet och somnar om och kan sova helt ostört tills Johan ska fara. Det är planen iaf och det är allt vi känner att vi kan göra för tillfället. Det har ju trots allt inte varit något problem under lång tid utan det har ju bara gått några dagar. Jag vänjer mig nog också vid mindre sömn om det är så det blir.

//