Första skorna

Manfreds första skor fick han av mormor och morfar. Fantastiskt fina små Kavat-skor som passar väldigt bra just nu (så länge det inte regnar). Han växer kanske ur dem rätt fort, men så är det ju med det mesta han har på sig. Extra kul är det att de är begagnade. ett riktigt fynd!

Idag har vi haft en familjedag på Nordpoolen i Boden. Tyvärr glömde vi kameran så vi har inga bilder därifrån, men Manfred var söt som vanligt (take my word for it) och han tycker att det är riktigt roligt att simma, plaska och åka vattenrutschkana.

//

Björkliden

Lite dålig tajming var det nog att sätta igång med bloggandet och sedan åka iväg på en minisemester i fjällen. Men nu är det som det är och vi är tillbaka på hemmaplan.

På torsdagen satte vi oss i bilen. Hela familjen Lindvall/Lindbergh och Ida och hennes lilla Elvira. Resan upp tog längre tid än den någonsin gjort förr, men det var för att Manfred behövde rätt långa och några fler pauser än vad vi brukar ta. Båda barnen sov mest i alla fall. Det vara bara korta stunder med skrik och gnäll. Fredag och lördag var vi ute på fjället och vandrade. Det var mulet och duggade från och till, men oj så vackert! Hösten var i full blom där uppe med alla vackra färger som det innebär. Här nere är det väldigt grönt i jämförelse.

Manfred satt mest på Johans rygg i bärstolen som vi köpt av en av Johans kollegor. Det funkade väldigt bra. Han hade lite svårt att sova ordentligt, särskilt under fredagen, men det gick ok. Jag bar honom en liten sväng på lördagen när de andra skulle ner i  lite grottor. Jag var inte så sugen på att ge mig in i grottorna plus att det kändes som en dum idé att ta med en sovande Manfred på ryggen där inne, så då traskade vi tillbaka till stugan själva. Det är ju lite tungt med en 10-kilos bäbis plus lite packning måste jag ju erkänna.

Bilfärden hem gick lite snabbare. Dock så fick Manfred en släng av vad som kan ha varit åksjuka för han kräktes mycket mer än han brukar. Dessutom hade vi en läckande blöja så vi var tvungna att sanera pojke, kläder och bilstol vid vårt sena lunchstopp. Men eftersom Manfred då varit ledsen i ett antal mil så gjorde det inget för någon att vi var tvungna att ta ett längre stopp där i Lansjärv. Som tur är så somnade han efter det så resten av resan gick smärtfritt. Desto gnälligare var han när vi kom hem, men det kan ju varit sviterna efter att inte ha mått hundra i bilen.

Igår var jag hurtig nog att fara iväg och orientera. LTU har personalorientering varje måndag ett antal veckor nu på hösten. Förra veckan gick jag den korta banan tillsammans med Annika (vi hade barnen på ryggen) och denna vecka tog jag mellanbanan ensam med bara Manfred som sällskap. Jag insåg att det var ett tag sedan jag orienterade på riktigt (förra veckan var det i stadsmiljö, vilket var rätt enkelt) och att det är rätt smidigt att använda karta och kompass när man väl kommit in i det. Efter en knackig start där jag både hade svårt att hitta kontrollen och Manfred var gnällig så flöt det på rätt bra. Manfred somnade i stolen och jag kom in i det hela ordentligt. Vi placerade oss på plats 49 av 52. Inte illa!

Det fanns ett lekrum på hotellet som Manfred var rätt förtjust i

Gungan som var alldeles utanför vår stuga gick inte av för hackor den heller

Familjen Lindbergh/Lindvall

Fredagens rastplats vid Kratersjön

Till höger ser ni Ida och hennes lilla sovande Elvira

På väg ner från Kratersjön gick vi förbi Rallarkyrkogården. Rätt hemskt att tänka på vilka tunga liv de levde.

Hela gänget

//

Ledsen i ögat

Idag har varit en väldigt gnällig och klängig dag i Manfreds liv. Hela morgonen (den lilla stund vi är vakna tillsammans innan jag far till jobbet) hängde han i mina ben och ville helst vara i famnen. Det gör att det är svårt att göra sig iordning och faktiskt hinna med bussen. Tydligen var han inte på strålande humör under dagen med Johan heller, förutom vid studiebesöket på en förskola och promenaden hem. När jag väl kom hem fortsatte det vara famnen som gällde. För att han inte skulle somna allt för tidigt tog jag en dusch samtidigt som han satt i baljan och badade. Det gör honom ju alltid på bra humör. Efter det pratade vi lite med mamma och pappa via FaceTime, men till slut gick det liksom inte att hålla honom vaken längre. Under mycket gråt (eftersom jag var tvungen att sätta ner honom på golvet) gjorde jag så iordning ersättning och nattade honom tidigt. Låt oss nu hoppas att han inte vaknar extremtidigt imorgon. Dessutom hoppas jag på mindre skrik än vad som varit de senaste nätterna. Han borde nog vara inne i någon slags fas, för så här mycket skrik, gråt och gnäll är inte vanligt för vår lille sockertopp.

Apropå förskola. Hur ska man kunna välja? Närhet eller bra tänk/pedagogik/mat?


//

Nystart

Sorry för bloggbortfallet. Tanken är att jag ska bli bättre nu.

20 augusti gick Manfred sina första steg och sedan dess traskar han bara mer och bättre för varje dag. Idag fick han sina första små skor och oj vad han tyckte att det var underligt att gå med dem. Hittills har han bara haft mockasiner när han gått utomhus. Men övning ger väl färdighet.

I helgen var vi i Skellefte och hälsade på Johans föräldrar. Johans syster var där med sin lilla tvåmånaders Elvira. Tyvärr är jag förkyld så jag kunde inte mysa riktigt så mycket som jag ville. Som tur är så kommer Ida och Elvira upp på onsdag, så förhoppningen är att jag ska hinna bli frisk innan de far söderut igen.

Matmässigt går det sakta framåt. Favoriterna är gröt med frukt, pasta med pesto och yoghurt med banan. Plus ersättning då såklart. Vi har börjat med en blandning av ersättning och välling på kvällen för att få honom att vilja dricka mer välling. Det kostar ungefär häften så mycket och är mer anpassat för bäbisar i Manfreds ålder.

//