Idag har varit en väldigt gnällig och klängig dag i Manfreds liv. Hela morgonen (den lilla stund vi är vakna tillsammans innan jag far till jobbet) hängde han i mina ben och ville helst vara i famnen. Det gör att det är svårt att göra sig iordning och faktiskt hinna med bussen. Tydligen var han inte på strålande humör under dagen med Johan heller, förutom vid studiebesöket på en förskola och promenaden hem. När jag väl kom hem fortsatte det vara famnen som gällde. För att han inte skulle somna allt för tidigt tog jag en dusch samtidigt som han satt i baljan och badade. Det gör honom ju alltid på bra humör. Efter det pratade vi lite med mamma och pappa via FaceTime, men till slut gick det liksom inte att hålla honom vaken längre. Under mycket gråt (eftersom jag var tvungen att sätta ner honom på golvet) gjorde jag så iordning ersättning och nattade honom tidigt. Låt oss nu hoppas att han inte vaknar extremtidigt imorgon. Dessutom hoppas jag på mindre skrik än vad som varit de senaste nätterna. Han borde nog vara inne i någon slags fas, för så här mycket skrik, gråt och gnäll är inte vanligt för vår lille sockertopp.
Apropå förskola. Hur ska man kunna välja? Närhet eller bra tänk/pedagogik/mat?
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar