Ensamt

Att vara nyförlöst mamma till ett litet barn kan verkligen vara ensamt. Spelar ingen roll att jag har en så fantastisk fästman som Johan, han kan inte dela allt med mig. Dels för att en stor del av det den lilla behöver är mat, vilket bara jag kan ge, dels för att bara en av oss är hemma med honom hela dagarna.
På dagarna är jag som sagt ensam med att ta hand om miraklet. Det blir långa dagar som ibland känns som ett enda långt amningsmarathon. Jag får inte mycket annat gjort eftersom vårt lilla knytte sällan vill ligga ensam utan helst vara nära nära. Promenaderna som vi ibland tar oss ut på blir inte speciellt långa för min kropp har inte helt återhämtat sig. Ibland blir det ingen promenad för det hanns liksom inte med mellan amningar, byten av blöja och de få matpauser som behövs för min egen del.
På nätterna är jag ensam i att mata, byta blöja och försöka lugna honom. Det spelar liksom ingen roll att Johan befinner sig en halvmeter bort. Om han ska ha en chans att klara av sitt jobb så måste han få sova på nätterna, jag kan iaf få något extra sovpass på dagen. Och när man ligger där och kämpar med att få in bröstet ordentligt i munnen på en virvlande bäbis och när han ätit klart och magen krånglar samtidigt som mina bröst ömmar rejält, ja då känner man sig extremt ensam.
Det är då man börjar fundera på blogginlägg som detta.

Det är tur att jag har en sådan fantastisk fästman.
Jag är otroligt lyckligt lottad som fått en bäbis överhuvudtaget.
Vilken extrem tur det var att vi inte bara fick vilken bäbis som helst, utan vi fick Manfred, den bästa bäbisen i världen.

Det har bara gått tre veckor, rutiner kommer att komma. Manfred och jag kommer att kunna träffa andra för att inte vara så ensamma (så fort han inte är lika känslig mot infektioner så vi faktiskt kan röra oss bland folk). Och hur ensam jag än känner mig, så är jag ändå aldrig helt ensam. Manfred är alltid nära och det är minsann inget tokigt sällskap när allt kommer omkring.

Självklart rinner tårarna när jag skriver detta och igen när jag läser igenom det. Mammasamvetet mår dåligt över att jag inte njuter mer.
Men då log jag desto större när han "log" mot mig på skötbordet nyss och jag njuter varje gång jag känner hans underbara doft. Well...jag hade en tung natt helt enkelt. Allt känns lite lättare nu.


//