Fröken Lindvall: Manfred

Han är äntligen här. Vår efterlängtade lilla prins kom den 15/10 klockan 20.59, vägde 3955g och var 53 cm lång. Vattnet gick redan på tisdagen, men då var värkarna inte tillräckligt starka och regelbundna, så vi fick åka hem igen. Natten var sådär. Jag fick en så kallad sovdos med mig från sjukhuset vilket gjorde att jag kunde sova mellan de värsta värkarna. På förmiddagen på onsdagen gav jag upp att försöka ta mig igenom värkarna själv, så vi for tillbaka till sjukhuset. Nu var värkarna regelbundna, kraftiga och förlossningsarbetet igång, så vi fick rum på förlossningen.
Väl där fick jag börja med lustgas vilket tog bort topparna på värkarna. Lustgasen hjälpte i två-tre timmar, sen var värkarna så pass kraftiga att jag bad om epidural. Det var himmelriket! Jag kunde till och med äta middag utan problem. Så skönt!
Två och en halv timme senare hjälpte det inte längre och trots lustgas gjorde allt väldigt ont. Enligt vad jag har fått berättat för mig så gick resten ganska fort. För mig är allt ganska dimmigt och jag hade ingen direkt tidsuppfattning. Det var i alla fall några timmar med kraftiga värkar och 20 minuter (som kändes som flera timmar) krystning och sen var han här! Känslan när jag fick upp honom på magen är omöjlig att beskriva. Så underbart!

Nu är han lite mer än två veckor gammal och det känns som att han har varit här jättelänge. Han växer och växer, kanske beror på att han äter och äter... Jag är så glad att amningen kommit igång utan problem. Visst har vi våra diskussioner när det är dags att äta. Det är samma sak varje gång: du måste gapa, händerna kan inte vara i munnen, du måste suga och du kan inte vända bort ansiktet. Men när han väl fått grepp så äter han bra. För tillfället äter han nästan hela tiden, men jag får väl stå ut antar jag. På nätterna äter han inte riktigt lika ofta vilket är lite skönt. Men vem vet hur nästa natt ser ut? Det är inte riktigt så att vi har några rutiner utan det är skillnad från dag till dag.
Johan började jobba i onsdags, så sedan dess har det varit jag och Manfred på dagarna. Det är inte helt superenkelt då han inte gillar att ligga ensam utan vill vara i någons famn hela tiden. Kanske inte behöver påpeka att jag inte får så mycket gjort? Men jag kan ju inte klaga på att jag får mysa med bäbis hela dagarna. Det är bara lite jobbigt när man ska försöka peta i sig mat.

Förra helgen var mina föräldrar och Maja här plus att Johans föräldrar var här över söndagen. Denna helg kommer Annika på besök. Vi har några helger med inbokade besök nu. Av någon anledning anar jag att det inte är Johan och jag som är huvudintresset för dessa besökare...

Manfred ca 2 timmar gammal