torsdag 9 september 2010

Besvikelsen är stor

Idag sparkade jag, glad i hågen, iväg till vårdcentralen på min lilla bräda. Idag skulle jag nämligen kolla ifall mitt blod är tillräckligt bra för att ge till behövande.
Ni kan ju ana min besvikelse när jag efter att ha fyllt i ett formulär, kollat blodvärdet (jättebra) och kollat blodtrycket (också jättebra) får veta att det inte är mitt blod som sätter käppar i hjulet för mitt blodgivande, det är mina armar. De kunde inte få tag på något blodkärl att sticka nålen i. Inget blodkärl låg tillräckligt ytligt. Hmpf!
"Det kan vara så för unga tjejer" säger de trevliga sköterskorna. De säger sen att jag får komma tillbaka om ett par år. År!
På skämt säger den ena att jag får börja styrketräna för att bli blodgivare. Jaså minsann, nu ska jag faktiskt gå ner till förrådet och leta reda på Johans hantlar. Jag ska bli blodgivare om jag så måste bli bodybuilder på köpet!

En mycket besviken Åsa:

Nu blev det ju ingen Swedish Grace-skål heller...

//Raining blood

3 kommentarer:

Lania sa...

Naaw, vad söt du är när du är besviken :)

jlindbergh sa...

Eller hur!

Åsa sa...

Och ni är söta som säger så :)