Hon sa att han sa att han sa att hon sa att hon tyckte det här om den och den. Det snurrar utom kontroll. Ord omvandlas och blir något annat. Människor blir ledsna.
Att försöka rätta till misstagen blir också löjligt. Ja, situationen kan tyckas bisarr. Vad är väl ett förtroende?
Något annat som är bisarrt är att om jag vill bli firad på examen så måste jag fira den tillsammans med människor jag inte känner. Jag har ju gjort det enorma misstaget att bli nära vän med folk som inte läser musik. Så dum i huvudet var jag. Jag borde ju haft bättre vett än så. Musiker för sig, resten av skolan för sig. Allt detta för att dansarna ska få bli representerade under ceremonin och så att personalen också ska få vara med i lokalen. Vilken tur att jag som avgångsstudent känner mig minst viktig i det hela. Visst, det är kul att dansarna får vara med, men att påstå att det är synd om dem ifall de inte blir representerade? Vad hände med alla media utbildningar? Vad hände med Upplevelseproduktion? Är det då inte lika viktigt att de blir representerade? Och är det inte så att eftersom vi måste vara i en mindre lokal i år på grund av orgelbygge, så kan man ändra om lite i programmet?
Äh, repandet inför kvällen gick bra. Snart blir det middag och sen ska vi glömma allt jobbigt, min Lania och jag.
//Fast man saknar allt av värde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar