Han börjar så fint med att stå ensam framför ett skynke och sjunga några av de bästa låtar han gjort (Solen i ögonen och Kom Änglar till exempel) för att sedan, när skynket fallit undan fortsätta låt-kavalkaden. Han spelar både nytt och gammalt, både sånt jag älskar och sånt som jag inte är helt förtjust i, men när allt är över har han spelat alla låtar jag kunnat bett om.
Hugger i sten hugger tag i även det hårdaste stenhjärta när publiken går igång totalt. Massor med allsång, precis som det ska vara på en konsert med Lasse. En av mina favoriter, Du hade tid, kanske inte har hittat hem till alla som var där (anar att den är lite för gammal för vissa i publiken), men tillräckligt många sjöng med Lasse och mig.
Bandet är superbt, Anna sjunger så vackert och jag blir åter igen kär i dessa underbara låtar. Inser att jag lyssnar för lite på Winnerbäck och lovar mig själv att det ska bli bättring.
Jag har varit på bättre konserter med Lasse, mest för att publiken varit mer med på noterna så att säga, men jag har ännu inte sett en dålig Winnerbäck-spelning. Att få se honom mellan husen på Sundsgatan i mitt älskade Piteå är inte så tokigt. Inte tokigt alls.
//När det blir varma sommardar´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar