Eddy har varit och gett blod. Ser ni vad hon fick i gåva? Ser ni?
Åhh...
Det är ju en helt magnifik, underbar, supersöt Swedish Grace skål.
Tror ni det finns en chans att man får det om man ger blod i Lule också? I så fall är det helt klart en anledning till att sluta vara så förbenat lat och bli blodgivare som jag bestämde när jag var sexton (då fick jag inte, man måste vara 18, därför blev det aldrig av).
En sådan skål skulle passa så fint in i min Swedish Grace servis.
Jag kanske ska chansa. Om inte annat så kanske jag får nöja mig med att kanske ha räddat någons liv. Det är ju inte så tokigt det heller...
//Grön, grön, grön är mössan på mitt huvud
5 kommentarer:
haha. söta åsa! jag tror nog att skålarna är standard på de flesta blodgivningscentralerna. dessutom kunde man välja skål eller kopp i tre olika färger. det kan ju bli en gedigen samling vettu=)
klart du ska gå, det är bara att köra - men undvik skelande sjuksköterskor. ett litet tips från coachen bara=)
krameli
Jag önskar att jag kunde ge blod, men det känns som att jag borde låta bli när jag blir yr och svag i kroppen av att läsa ordet "blodgivning"...
Haha, jag anmälde mig faktiskt på deras hemsida direkt efter jag hade bloggat klart. Håller tummarna för att de har koppar och skålar här också.
Och Lania. Ingen fara. Johan kan nog inte ge blod heller. Han har en tendens att svimma de gånger han har tagit ett blodprov (inte på grund av att det är läskigt utan pga blodbrist) så han ska nog hålla sig borta han också.
Jag ÄLSKAR den där servisen!!!
Eller hur?! Jag har det mesta i den (som tallrikar, kaffekoppar och kaffefat) sen har jag kompletterat den med serveringsfat från en äldre servis som heter Blå Eld. Den tillverkas inte idag, men finns i antikhandlar och liknande. De är väldigt lika till utseendet och det var det faktum att jag fastnade för Blå Eld som gjorde att ag valde Swedish Grace till "finservis".
Skicka en kommentar