Jag gjorde misstaget att gå in på arbetsförmedlingens hemsida och söka yrkesvis istället för via arbetsort. Då fick jag se det klart och tydligt. Vill jag ha ett musiklärarjobb så jäkla gärna så får jag banne mig flytta ner till Stockholm. Svordomar är inte tillräckligt. Jag vill inte flytta dit.
Jag är inte en av dem som vill bo i en så stor stad så långt söderut. Och jag vill absolut inte tvingas flytta dit bra för att kunna försörja mig. Inte kan det väl vara ett tvång att alla till slut måste bo där? Suck.
Idag ska jag skicka ut en drös med jobbansökningar. Inte för att det annonseras om jobb, men man får väl hoppas att det dyker upp nåt och då har de min CV. Jag är ju mer traditionell i mitt jobbsökande, annars skulle man ju kunna ha gjort som min vän Björn. Han är smart han. Men jag skulle aldrig ha fantasi nog att göra något sådant. Det är mer hans grej, jag har ingen grej.
Igår när vi fikade kom vi fram till att det egentligen är tänkt att man ska starta sitt liv efter man har pluggat klart. Om man är dum nog att skaffa sig ett liv medan man pluggar så blir man straffad. För du kan ju inte anta att du ska få stanna i den stad du pluggar i dumhuvud. Har man som jag varit korkad och skaffa sig en fästman som dessutom är en av de lyckliga som fått fast (bra) jobb på orten, ja, då är det kört. Förutom om man pluggar i Stockholm då...
//I'm still standing for hope and glory
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar