Saknad

Idag lämnade jag in min telefon. Igen. För fjärde gången. Den här gången hade jag den i en dag, den har varit tillbaka från reparation en vecka. Den kommer alltså att vara borta på reparation i tre veckor till.
Jag är ganska less på att vara utan henne. Men jag kan inte vara irriterad på henne. Jag är inte överdrivet sugen på att skaffa en ny. Trots allt är hon ju min telefon.

De fel som varit är:
- Skärmen slutar fungera (2 reparationer)
- Laddaringången glappar (1 reparation)
- Knapparna fungerar inte (nu senast)

Men jag saknar henne. Hon är ju så fin. Hon är en viktelefon. Hon har lagom mycket rosa. Ja, allt det där saknar jag. Hon har negativa sidor, men det har jag med. Om jag skulle få en ny telefon på grund av alla dessa fel så har jag ingen aning om vilken telefon som skulle kunna ersätta henne. Finns definitivt inte många viktelefoner... Men det känns inte okej att behöva lämna in telefonen så här ofta.

Så här ser hon ut. Min w380i.

Och hon har inte ens fått ett namn...

Sen saknar jag min fästman också. Ganska mycket faktiskt.

//Love love me do