Egentligen är jag ju gjort för att göra just det... Synd att jag inte har armbågarna för det bara.
Det var underbart otroligt härligt att spela igår. Vi hade roligt, jag tror publiken hade roligt och den som inte var där missade något.
270 personer i publiken... Det fixade vi och bara vi. Vad jag vet är det publikrekord i Blackbox. Inte illa för ett gäng ljudtekniker och några musiklärare (och en civilingenjör)
Men utan världens bästa Lania hade det ju aldrig blivit så här bra.
Och vi har nog PT att tacka för en hel del av publiken. En framsida i papperstidningen gjorde susen för att få dit Piteborna. Underbart!
Nu har familjen åkt. Skönt med tyst och lugnt, fast ensamt när man haft ett virrvarr av folk runt sig i flera dagar. Saknar dom gör man ju så fort dom inte är i närheten. Om en timme ska vi pallra oss upp till skolan för nerrigg. Håller tummarna för att Joel inte behöver åka idag så man hinner träffa honom lite till. Det blir ju alltid för lite, men men. Inte mycket att göra åt.
Jag vet att ni bara läääängtar efter att få se bilder från gårdagen. Jag har några som min far tog, senare kommer det säkert ramla in bilder som Lania tagit också. Håll till godo!
//Burn with me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar