Svordomar bara skvalpar runt i min redan ledsna hjärna och nu är jag fly förbannad och önskar jag hade den ansvarige personen framför mig så jag kunde slå honom/henne på käften för att sedan kräva en förklaring.
Jag tycker att det är jobbigt att bo här uppe för det är fan inte enkelt att ta sig hem till familjen. Tåget tar 10 timmar, bussen tog (en gång i tiden bara) 7-8 timmar.
Men inte ens det är ett tillräckligt straff för att man hittat på att man ska bo här uppe. Numera kan man nämligen inte förvänta sig att man bara ska behöva göra ett byte (i Sundsvall) när man hoppar på bussen här uppe. Näää, nu ska man stå ut med ett byte i Umeå också. Och tror ni att de har samordnat detta byte? Nepp! I alla fall inte om du är idiotisk nog och vill åka en söndag. Då ska man minsann få vänta i Umeå i två timmar!
Faaaaan va arg och ledsen jag är nu.
Så tyvärr kära familj (och Liv) finns inte en chans att jag kommer hem på söndag. Kräken på länstrafiken (eller vem fan som nu bestämt detta) säger att jag måste åka en veckodag.
Jag tror inte att jag någonsin svurit så här mycket i ett blogginlägg, men det skiter jag i. Jag är arg.
//Din ruttna rot är full av kork
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar