Jo det var ju så att denna hemresa gjordes på grund av att att högstadieklassen skulle återförenas. Så i lördags satte jag på mig klänning och for till Annas pappas hur för en liten fördrink. Vi hade hur trevligt som helst. Spelade spel och skrattade lite åt stackars Liv (A) som inte varit i Sverige på en massa år, så hon hade lite svårt med svenskan ibland.
Men till slut så måste vi fara in till stan. Hur roligt vi än hade det bara vi fem så var det dags att återträffas. Det kändes så klart en aning underligt i början. Många människor man inte sett på en hel del år och en del som man faktiskt inte har något att prata om med.
Middagen var ingen höjdare. Kocken hade tappat saltkaret i potatisgratängen och till efterrätt fick vi en liten mintkaka. Men jag hade trevligt sällskap vid bordet och överlevde trots att Liv (K-S) satt några stolar bort, trodde att jag skulle behöva henne vid min sida, men jag klarade mig.
Jag upptäckte att jag varken hade blivit snyggast eller lyckats bäst på de tio år som gått, men när jag väl kommit över denna chock så hängde jag uppe i baren med Petra, Anna och Helena. Mycket mycket trevligt. Vi var även iväg och testade ett nytt ställe som öppnat i stan. Det händer saker även här...
Trots att det inte verkade så från början (när jag kände mig som mest besviken över potatisgratäng, inte vara snyggast och inte ha lyckats bäst) så hade jag rätt så kul till slut ändå. Det blev den sista bussen hem. Bäst på den bussresan var att jag sitter och pratar med Mats och Björn och strax innan Iggesund inser vi att Mats inte känner igen mig... Tänk att jag har förändrats så mycket på tio år...
//Tick-toc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar