Vi gav oss iväg på måndagmorgon. Paddlade ut i skärgården i solskenet. Härligt värre. Förutom dom gånger vi paddlade över lite öppnare vatten så blåste det inte mycket så paddlingen gick bra. Vi stannade och åt lunch vid en strand. Hade tänkt bada, men det var så väldigt långgrunt att jag skippade det. Vi tog det lugnt en stund istället.
Det var bara mot eftermiddagen det började bli jobbigt. Man är ju inte helt van vid att paddla flera timmar i sträck, så armarna började klaga. Särskilt efter att i relativt snabb följd paddlat över två ställen där det blåste så kajaken drog åt höger hela tiden. Jobbigt att paddla med en arm en längre sträcka känns kan jag berätta. Så efter att det gått en låååång stund utan att vi sett en enda bit av stranden som inte bestod av meter efter meter med vass, så fick vi så lov att gå i land alldeles vid en stuga. Dels var mina armar helt slut dels så sa himlen att det snart skull komma regn, och vi ville få upp tältet innan dess.
Vi ville inte tälta alldelesn inpå stugan, men det fanns inga andra ställen där marken var någorlunda plan, och inga träd stod i vägen, så vi fick hoppas att ägarna av stugan inte skulle komma. Pinsamt hade det varit.
Det var tur att vi gick i land när vi gjorde för vi hann lagom sätta upp tältet och äta middag. Sen började det regna. Det regnade hela kvällen (vi spelade spel och läste) hela natten och hela förmiddagen. Eftersom vi inte såg någon ljuspunkt i regnet insåg vi att det var lika bra att packa ihop allt och paddla hemåt. Trots regnet som ihärdigt föll.
Efter nån timme slutade det regna. Men paddlandet var lite jobbigare den här dagen. Mycket tröttma satt kvar i armarna. Det tog tre timmar att ta sig tillbaka. Mest för att vi inte tog några pauser utan ville komma i land och få på oss torra kläder.
Jaxell var underbar och både skjussade oss dit och hämtade oss. Härligt. Väl hemma köpte vi pizza och tog det lugnt i soffan resten av kvällen. Eftersom vi hängde upp alla blöta kläder och det dyngsura tältet över badkaret var vi tvugna att gå ner till relaxen för att få en välbehövlig dusch.
Vi blev även förföljda av en glassbil. Vi hörde den först när vi klivit i land och satt upp tältet. Jag isåg att jag är glad över att ha stuga där man INTE hör glassbilen från tvärsöver vattnet.
Men nästa dag trodde vi att vi var av med den. Men den fortsatte ihärdigt spela sin fördömda melodi alldeles längs med vattnet där vi paddlade. Till slut hörde jag melodin även när den inte spelade. jag höll på att bli galen! Jag skulle inte klarar av att jobba i en glassbil...
Idag åkte jag med Totte hem efter att han hade slutat jobba. Vi for och åt snabbmat och sen for vi hem. Nu ska jag ta tag i att packa. Vi far till Skellefte imorgon för att träffa svärföräldrarna och på fredag far jag därifrån och hem hem. Då får jag äntligen träffa la familia igen :D Och Nilas mitt lilla godishjärta...
//Rain rain, oooo raaaain
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar