Jag tror jag skrivit något om detta tidigare, men igår blev det åter igen aktuellt för min del.
Jag ser det ibland på jobbet. Nä, men inte kan jag prova en 44, jag brukar ju ha 38. Inte kan jag väl köpa en jacka i storlek 40 till min lilla dotter? Men varför inte? Spelar det någon roll egentligen? Det är ju bara en siffra och storlekarna varierar så otroligt mycket från affär till affär och från plagg till plagg.
Och man ska absolut inte bli orolig för att man helt plötslig måste ha storlek extra large på en tröja när man brukar ha small. Storleken spelar ju egentligen ingen roll. Huvudsaken att det man köper passar och känns bra.
Igår handlade jag lite på Gina Tricot. Ett linne och två kjolar. Linnet köpte jag i storlek large och kjolarna i storlek small. Ganska stor skillnad, men då tycker inte jag att min överkropp är enorm och att min rumpa är obefintlig. Det var de storlekar som passade mig och jag bryr mig inte alls om vilken storlek det är egentligen.
//
3 kommentarer:
Jag har också slutat bry mig. Var sjukt nojig förut och klippte bort lappar. Men jag har insett att det inte är mig det är "fel" på när jag har allt från XS-L i tröjor, linnen och toppar.
Fast när man köper två par små velourbyxor från samma rack på Lindex och med samma storlek på lappen (strl 80) och det ÄNDÅ skiljer ca 5 cm i längd på dem - DÅ är det minsann dags att bli lite trött på det här med storlekar... För kom inte och smäll i mig att benen helt plötsligt blir längre för att man ska ha de blå byxorna istället för de svarta.
Nä, då är det något som är galet.
Skicka en kommentar