Ingenting blir som man tänkt sig

Skräp.

Det är vad mina teleskopstavar är.
Och mina teleskopstavar behöver jag för att kunna åka långfärdsskridskor.

Jag klädde mig ordentligt eftersom jag vet att min åkning inte direkt gör mig varm. Jag är rätt kass på att åka långfärdsskridskor, men det sägs ju att övning ger färdighet. Därför tänkte jag ge mig ut på isen med mina sablans skridskor. Väl ute kände jag att det blåste en del och det kändes ju lite jävligt eftersom det varit ganska lite blåst de senaste dagarna då jag jobbat. Men ändå. Det kändes skönt att ha tagit sig ut och verkligen ge det där med längfärdsskridskor ännu ett försök. Jag krånglade på mig skenorna och så skulle jag ställa in rätt längd på stavarna. Blä!
Det gick ju inte alls. Den ena staven gick inte att skruva åt och då är det en extremt dålig stav. Den funkade tydligen för Johan häromdagen, men för mig ville den inte alls.

Johan tyckte jag skulle försöka åka ändå och jag provade lite, men jag var som Bambi på hal is och kom inte många meter innan jag kom fram till att jag skulle ramla och slå mig ett antal gånger om jag fortsatte på det viset. Plus att det skulle ha tagit alldeles för lång tid att ta sig runt.

Nä, nu måste jag alltså köpa nya stavar. Får väl ta och fara ut till jobbet någon dag och inhandla det.

//Allting går åt helvete