Hade en bra dag på jobbet idag. Fick lära mig kassan och stå där större delen av dagen. Jag trivs bäst där. Fick även testa mina säljskills och jag tycker nog att det gick hyffsat. Det momentet känns inte lika skrämmande längre.
Annars känns inte livet så pepp just nu. Hur kan det vara så? Johan fyller år imorgon, en anledning att fira. Vi åker ner till huvudstaden på fredag och ska hitta på en massa skoj, en anledning att vara glad. Men trots det kommer de mörka tankarna på besök alldeles för ofta. Avundsjuka fyller min kropp mer och mer. Självömkan kommer i dagliga doser samtidigt som jobbiga minnen tränger sig på.
Nej, livet är inte på topp trots att det finns saker att le åt. Det är väl kanske tur det, annars hade väl mörkret inom mig varit lika stort som det utanför fönstret.
//Hur är det möjligt?
3 kommentarer:
sötåsa! sådär kan väl alla känna ibland. själv lider jag av sjuk framtidsstress just nu - färdigpluggad som jag är vid jul... men det är bara att bita ihop, vara glad, baka en kaka och sjunga en sång. det verkar ju gå som på räls för dig ju. kram på dig!
Tack för peppandet. Jag ska jobba på saken. Som tur är tror jag inte att det kommer finnas mycket tid till att deppa i helgen :)
Den där fantastiska framtidsstressen ja... Trots att jag vet vad jag ska göra i ett halvår framåt så är det ju bara ett halvår. De övriga 52 åren fram till pensionen då? Imorgon ses vi min kära!
Skicka en kommentar