Det jobbigaste med att bo långt bort från sina nära vänner är att man inte kan vara där och stötta dem när de har det svårt. Man vill så gärna ställa upp och finnas till hands. men det går liksom inte när det är så stora avstånd.
Då är det skönt att man har andra vänner som bor närmre och kan finnas där för den gemensamma vän som har det jobbigt. Det gör det faktum att jag befinner mig många mil bort lite mindre jobbigt. Det är skönt att ha ett gäng nära vänner där alla tar hand om varandra.
Men sorgen, den ofattbara sorgen. Det är svårt att släppa tankarna på det och göra det som faktiskt behövs göras.
Tänk om man kunde posta omtanke, eller kramar, eller sig själv.
//I'll be there for you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar