Det är lååååångt hemifrån upp till mitt hem i Pite. Tråååååkigt att åka denna låååånga väg är det också. Det enda jag hade att roa mig själv med vara att gissa på när Joels och min väg skulle korsas. Han skulle ju nämligen ner till Sundsvall idag, lagom till att jag åkte upp hit... Snacka om att byta plats. Och jag gissade skrämmande rätt, fast jag la in en liten tveksamhet med tanke på att Joel torde köra snabbare än bussen, men den tiden tog han ikapp efter Ume. Dom startade en timme efter mig, men var framme samtidigt. I Ume skedde alltså passeringen, fast vi såg ju såklart inte skymten av varandra. Han befann sig i en bil längs E4 och jag befann mig i en buss mitt i stan.
Väl hemma i Pite välkomnades jag av blötsnö som föll från himlen. Tack tack mitt älskade Pite. Har saknat dig också... Vandrade hem i kläder som inte alls var anpassade till vädret och med skor som inte stoppar mot väta. Kalla och blöta fötter var ju ett oundvikligt resultat av promenaden. Var är ljudarna med sina bilar när man behöver dom?
Känns som att jag har suttit framför datorn sen jag kom hem. Har försökt boka bussar till Riksresan...går sådär. Har beställt sofföverdrag till min mycket blå soffa eftersom jag är fruktansvärt less på den. Förhoppningsvis så kommer jag trivas bättre i min lägenhet när det har anlänt. Och Stina har inte pallrat sig hem från Fjollträsk än...
Imorgon är det Spexpremiär! Har nya fina strumbyxor att dra på mig, dock är dom rosa så dom lär skära sig alldeles underbart till Johans väldigt röda kilt. Men vi får träffas imorgon iaf :D
//Love, love, love
2 kommentarer:
Jag längtade så efter dig!
Hej
jag väntar och väntar på lite nyheter här. Du är ju inte hemma ngn gång när jag kollar. Hoppas allt är bara bra och att det var kul i lördags.
Kramis
Skicka en kommentar