Vi kom dit vid halv sju och trodde att vi skulle missa det vi verkligen ville se, men ingen anledning till oro. Kebnekajse spelade länge så vi han lyssna på många fina melodier innan de gick av scenen.
Jag har inte lyssnat sådär överdrivet mycket på dem tidigare, det har mest blivit deras version av Hårgalåten när jag och syster skulle öva hambo i köket. Men det är bra, ingen tvekan om saken. Skön folkmusik som det svänger om. Så coolt med två basister också. En med hela sex strängar på sin lyra... Kommer dessa gamla rävar till en scen nära dig så tycker jag att du ska gå dit. De avnjuts bäst i solsken och om du har trötta ben kan nog en filt att sitta på vara bra att ha.
När Kebnekajse spelat klart sin maratonspelning så sprang vi bort till Krafthallen (tror jag att den heter) och lyssnade på Idas kompisars kompisar, Blue Eyed Blondes. Oooo, så bra. En countryduo som sjöng så otroligt bra. De spelar låtar som skulle kunna passa in i Oh Brother Where Are Thou (de spelade en låt från filmen också) och det var så himla bra helt enkelt. Jag köpte deras EP efteråt också. Blue Eyed Blondes är klart värda att gå och kolla på, lyssna på, köpa deras skiva, ja allt du kan tänkas få möjlighet till. Do it!
//I really made him payayayayay
2 kommentarer:
Har läst ikapp lite.. Är det finska frihetskriget du blivit mer intresserad av eller var det finska vinterkriget? Har jussom en xpert här hemma vettu...
Det var frihetskriget vi funderade över.
Skicka en kommentar