Havet

Isen har äntligen försvunnit runt hela udden där vi bor, så nu kan man promenera runt och se öppet vatten hela vägen. Det är precis vad jag gjorde igår kväll. Jag gick ut längst ut på udden och satte mig en stund för att lyssna på vattnet. Det är bland det bästa jag vet. Det inger sådant lugn och man glömmer allt som bekymrar. Till slut blev det lite svalt att sitta på en sten, så jag gick hem igen. Men längtan efter att få åka ut på Ön där hemma växte sig lite större. Tur att det inte är så långt kvar...

//