Utflyttad Ängel

Så, nu har Ängeln flyttat ur boet. Jag var ner till Umeå i helgen för att möta upp mor, far, Ängeln och Joakim. Vi gjorde stan på lördagen och på söndagen fick de komma in i lägenheten. Vi packade in deras prylar, handlade och sen var det dags att fara igen.
En kort visit i Umeå, men så skönt att träffa lite familj. Jag behöver sånt.
Vägen hem blev ett annat kapitel. Mor och far lämnade av mig vid sjukhuset när det bara var tio minuiter tills bussen skulle gå. Bussen kom några minuter sent och busschauffören berättar de trevliga nyheterna att bussen är full och det ska komma taxibilar till oss som inte fick plats. Nu kan man tycka att det inte borde vara någon nyhet att det är många som åker buss en söndag i samband med terminsstarter. Man kan tycka att de borde ha extrabussar redo för det. Men nejdå.
70 minuter efter att bussen åkt iväg kom taxibilar. De frågade vilka som skulle till Skellefteå. En person.
De hade fått instruktioner att de skulle köra till Skellefteå (en vanlig bil och två minibussar) och eftersom ingen av oss skulle dit (den enda hade satt sig i den vanliga bilen och farit iväg) blev det lite av ett problem.
Vi väntade en bra stund medan taxichaufförerna ringde och kollade upp saken. Till slut fick de klartecken att köra oss till Lule.
Eller...efter en stund i bilen får vi veta att det ordnats en buss till oss från Skellefteå, så vi blir körda dit istället. Väl där får vi vänta ett tag till eftersom alla taxibilar inte kom samtidigt, men till slut börjar vi röra oss upp mot Luleå. Efter mycket om och men kom jag så äntligen hem. Visserligen blev resan gratis, men det tar på krafterna att åka på det där sättet...

Annars är det mest jobb. Försöker komma på nya sätt att undervisa nu när våra elever får en varsin dator. Försöker läsa på om det flippade klassrummet för att se om det skulle kunna vara nåt, men det känns lite läskigt.

Nu ikväll har sambon och jag suttit vid pianot och sjungit julsånger. Vi har ju börjat i en kör nu och då gäller det att jobba på julsångerna i tid.

//

Star For Life

Trumvirvel...
Projektet jag och min högstadiekör ska vara med i om en (ynka, liten) månad är Star For Life!
Ja, nu kanske ni undrar vad det är och det kan jag inte svara helt rakt på. Det jag kan göra är att uppmuntra er att titta på den här videon. Visst verkar det vara lite mäktigt?
Nu kanske det inte blir riktigt sådär stort i lilla Lule, men det känns ändå som en rolig grej att vara med på. Jag försöker i alla fall intala mig själv att det är bra att vi är med. Trots att det är pyttelite tid kvar tills vi ska kunna sångerna och att vi nyss hade vårt första rep med årets kör.
Eleverna verkar tycka att det ska bli kul vilket betyder oerhört mycket. Utan deras engagemang blir det inte så bra.

Projektet samlar in pengar till förebyggande arbete mot hiv och aids i Afrika. Triple & Touch leder konserterna (mina elever satt som frågetecken när jag sa det...de är lite för unga för att veta vilka det är) och The Moniker ska tydligen vara med på ett hörn. Förutom det tror jag att det kommer att komma ungdomar från Afrika och vara med också.

Det känns som ett roligt sätt att starta läsåret med kören, samtidigt som jag har ont magen över allt jobb vi måste få gjort innan den 26:e september...

//

Ett sjätte sinne

Min syster har ett sjätte sinne. Hon vet när jag behöver en liten pick-me-up.
Kom hem från jobbet och hittade ett paket med en lärares first-aid-kit. Med glädjen det paketet gav mig fixade jag en romantisk middag för två här hemma och nu har vi avnjutit en film här i soffan. Precis vad jag behövde. Börjar se ett litet ljus i tunneln.

Tack söta rara Syster!

Med tanke på att jag får träffa min andra syster i helgen så lär jag vara helt och hållet på banan på måndag.

//

Panik

Den här dagen har verkligen varit upp och ner. Stress-panik på morgonen, fin-lektioner alldeles innan lunch och sen under eftermiddagens utbildningspass (ja, se ibland måste vi lärare också utbildas) så steg stress-paniken inom mig igen och jag hade svårt att fokusera på en sak i taget eftersom det var så mycket som skulle göras.
Var fantastiskt duktig som cyklade hem direkt efter vi slutat. Lyckades koppla bort jobbet så pass länge att jag hann handla och laga ett helt gäng matlådor (lär få äta köttfärssås tills det står ut genom öronen). Sen insåg jag att jag faktiskt inte kunde ta hela kvällen ledig, så jag har suttit framför datorn och jobbat nu i några timmar. Ett litet avbrott för att tala med mor, men annars har det varit jobb, jobb...
Har fortfarande panik över ett speciellt jobb-projekt. Ju mer jag lärt mig om det desto mer panik får jag. Kanske så här andra kände när vi fick reda på att alla elever och lärare skulle få en varsin mac?

När jag berättat om projektet för eleverna ska ni också få veta. Jag behöver få lite stöd i att detta är en bra sak, men eleverna förtjänar att få veta först.

//

Efter första veckan med eleverna

Det har inte funnits mycket tid att blogga under veckan. Egentligen har det väl inte varit extremt stressigt. Eller...jag har varit duktig på att begränsa mina ambitioner med den här veckan, vilket har gjort att jag haft tid under dagarna att planera inför resten av terminen då vi har det riktiga schemat. Jag har dock tagit mig an det lilla projektet att piffa till musiksalen. Det har gjort att jag spenderat några långa dagar på jobbet. Men det blir ju så bra att det är värt det!
Bilder får ni när det är helt klart. Tänkte bege mig dit imorgon och förhoppningsvis blir jag klar, fast det kan vara min berömda tidsoptimism som talar...

Igår gick vi till Johans kompis Linda och hennes karl. De har precis flyttat tillbaka till Lule (hör ni det alla knasbollar som flyttar härifrån?! Dags att flytta tillbaka!). De bjöd på god mat, vi hade med oss god blåbärspaj och vi hade en mycket trevlig kväll. En bonus är att de bor så nära oss. Endast något kvarter bort. Det gillar vi.

Igår gick jag på jakt efter nya skor. Mina Björn Borg-tygskor har gett upp. Sulan har blivit riktigt dålig och jag får ont fötterna av att ha dem en hel dag. Men vet ni vad jag upptäckte? Vill man ha tygskor så kan man välja på Converse eller Converse-wannabes. Eftersom mina fötter är för breda för Converse och wannabesarna inte är mycket bredare lämnade det mig med inga val alls. Hittade till slut ett par snygga skinnskor istället. Har på mig dem nu, men är rädd att jag måste lämna tillbaka dem. De gör ont...

//

Nytt tält

Igår fick jag en länk till en Blocket annons av min älskade fästman. Han hade hittat precis det tält vi letat efter. Rätt storlek och till och med rätt färg. Det hade varit uthyrningstält och använts endast några få gånger. Med den rabatt som var tyckte vi båda att det var en bra affär.
Idag när jag kom hem stod tältet i hallen hemma. Världens snabbaste Blocket-affär om man tar i beräknande att tältet befann sig i Jokkmokk igår. Säljarens svärfar skulle till Lule, så det gick verkligen snabbt.
Provade att sätta upp det ute på innergården för att se så att allt var okej. Det var det och jag vet att det det låter fånigt, men färgen är helt underbar! Tältduken ser ut som godis... Och så är den ju lätt som luft också, vilket inte gör saken sämre. Innertältet väger lite mer, men allt som allt känns det som ett tält som till och med jag skulle kunna bära.

Kanske inte den bästa bilden på tältet, men vi satte inte upp det helt och hållet, 

så det var det bästa jag fick till (och så ser man ju den fina färgen och den fina gossen också)

Hilleberg Nallo 3GT heter det

//

Ensamhelg

Som sagt har sambon varit iväg på BAMM i helgen, så jag har haft stället för mig själv. Det är inget jag riktigt uppskattar. Det är så himla mycket trevligare att ha honom hemma.
Det funkade bra de två dagar jag var iväg med jobbet, men igår och idag har varit två långa dagar. Insåg också hur trist det är att så många av våra vänner flyttat. Jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna skaffa mig nya vänner sådär på rak arm och när de få som bor kvar här är upptagna, ja då blir det lite ensamt.

Igår tog jag mig ut på udden en stund i alla fall. Gratisfestivalen Musikens Makt gick av stapeln och eftersom vi lyckats vara borta från stan alla andra år den varit, kände jag att jag måste dit och kolla vad det var. Tyvärr hade molnen lyckats invadera Lule, så det var ganska svalt i luften. Jag tog i alla fall med mig en bok och en picknickfilt och lade mig i gräset en timme eller två. Hade fantastiskt utsikt över havet och en av scenerna. Tyvärr tänkte jag inte på att fläktarna till hoppborgen intill kunde tänkas låta en del, så det ljudet var rätt tröttsamt. Men så länge det spelades musik märke jag inte av det.
Musiken som spelades var väldigt mycket samma sak. När jag hade ryggen mot scenen lade jag ibland inte märke till om banden byttes ut, vilket var lite trist. Allt var bara en matta av rock. Jag har inget emot rock, men vill gärna att det blandas upp lite med annat.
Till slut var jag alldeles för kall, hungrig och less på musikutbudet att jag vandrade hemåt igen. Hade det inte regnat på kvällen och om jag hade haft sällskap hade jag nog gått ut igen senare för att se om de lite större banden hade mer att erbjuda. Som det var nu stannade jag inne och försökte mysa ner mig i soffan.

Nu är Johan hemma igen (yey!) och imorgon kommer eleverna tillbaka till skolan. Ser fram emot det!

//