torsdag 14 januari 2010

Opponering avklarad

Japp, nu var den delen avklarad. Det gick ganska bra tycker jag. Är glad att jag var duktig och gick efter mallen för oppponering och inte efter hur de andra gjort eftersom handledare i princip inledde med att säga att man inte skulle göra så som de andra jag sett har gjort.
De höll med om en del men inte allt. Inte mitt problem om hon struntar i att ändra...
Nu ska jag snart möta upp min Johan och Johans Johan för lunch. Bara några timmar kvar till mitt eget seminarium. Innan dess ska jag titta på ett annat.



//Gimme gimme gimme

onsdag 13 januari 2010

Hälsa nu snällt på fröken Åsa

Idag har jag inhandlat förnödenheter inför jobbet som lärare och några fina saker som grattis till mig själv för att jag fixade jobbet. Allt som allt var det en lyckad tripp på stan. Jag hade massa glada tankar i huvudet som gjorde att jag stod ut med några timmar opponering när vi kom hem igen. Nu känner jag mig rätt så klar med mina förberedelser inför morgondagen. Såg nyss att OpenOffice (som de har på Kultures Hus där jag skrev ut mitt arbete) har hittat på egna saker med mitt arbete. Saker som inte finns med i innehållsförteckningen i mitt dokument, finns helt plötsligt där i utskriften. Morr och fräs.

Nu är jag en riktig mellanstadiefröken. Inneskor och anteckningsblock.


//I wanna spend my days in the, the white snow

Pasta

Johan bjöd mig som sagt på grattis-till-jobbet-middag igår. Vi gick till Pastabacken som har fått bra recensioner i mattidningar. Gott gott! Härlig chef på stället och mycket god pasta. Mat & Prat har ju fortfarande Lules bästa pasta, men det här stället ligger inte långt efter.
Nu ska vi ge oss ut på stan en sväng innan jag ska gräva ner mig i opponeringsland igen.

Mumma!

Johan äter fort fort fort

//Save me

tisdag 12 januari 2010

Jobb!

Igår var jag på arbetsintervju. Idag fick jag jobbet! Underbart skönt att landa det första musiklärarjobb man söker. Tjänsten är på 30%, så jag kommer kombinera den med engelskastudier. Enda kruxet är att det är svårt att ta sig till ena skolan. Byaskolor vettni. Första bussen från stan går 11 och jag ska vara där 7.45. Håller tummarna för att jag ska kunna samåka med någon sen. Annars blir det svårt att fortsätta jobba. Har även mailat och sagt när jag behöver vara ledig... Känns bra att börja med sånt innan man ens börjat jobba.

Nej, nu ska jag ta ett ryck med opponeringen innan fästmannen ska bjuda mig på grattis-till-jobbet-middag.
Just ja, var ju tvungen att boka om klipptiden också eftersom jag numera jobbar varje fredag... Pust. Men klipp på måndag istället. Jag får hålla mig till tåls.


Fina humanityarmbandet jag fick av Syster i julklapp


//I just can't see

Tidigt

Nu ska jag till skolan för första gången på evigheter känns det som.
Är inte van att kliva upp så här tidigt. Håller tummarna för att seminarierna jag ska lyssna på idag inte är så tråkiga, annars finns risken att jag somnar.

//Free

måndag 11 januari 2010

Kan man få en bättre start på dagen?

I morse hämtade min kära sambo in posten. Utan att säga ett ord ställer han ner ett stort grönt paket på bordet. Eftersom han inte säger något och jag inte har beställt något så antar jag att paketet är till honom. En stund senare reagerar jag på att han inte öppnat paketet och jag frågar honom då vad som är i paketet. Han svarar då att han inte vet, jag frågar om det inte är till honom, han svarar nej. Ibland är min kära sambo expert på att vägra säga minsta lilla ord i överflöd. Jag måste fråga hundra frågor för att komma fram till att paketet faktiskt är till mig. Det vore ju helt otroligt dumt av honom att på en gång säga: "älskling, det har kommit ett paket till dig"...
Jajja, man kan ju inte gråta över ett stort oväntat paket, så jag öppnar det raskt. Inser att det är från Ekbergs (eller Stockholmarna som jag alltid kallat dem). De har varit så söta och snälla att de skickat upp inflyttningspresenter till oss! Underbar start på dagen.

Ett stort paket med flera små inuti. Perfekt!

Det stora paketet innehöll bland annat ett litet paket med örhängen till mig!
(g-klavar för den som inte ser)


Har ju varit i Svanstein i helgen. Vi var där för ett intro till skidlärarkurs steg 1. Vi byggde skidlekområde, klättrade upp för backen, åkte ner för guppen vi byggt och en massa massa annat. På lördagen var det 27 minus, så liftarna gick inte. Det gjorde inte så mycket för oss eftersom vi grävde, plattade till och klättrade så mycket att vi höll oss varma. Söndagen var mildare, så då åkte vi i backarna och lekte lekar och övade på en massa saker vad gäller teknik. Allt som allt en ganska bra helg. Fast jag tycker det är skönt att äntligen vara hemma.

Byn har lite hybris, så de har satt upp en skylt liknande Hollywood-skylten
(den befinner sig på ett berg, lite svårt att se...)


Skidlärargänget utspritt i backen för en liten paus




Mina och Johans supersnyggaslalomskidor

Idag har jag varit på anställningsintervju som gick ganska bra och en snabbis på stan. Nu väntar plugget som blivit lite åsidosatt idag...

//I'm out of control

fredag 8 januari 2010

Det är väl inte så konstigt

Har varit på stan nu. Blev inte så som jag hade förväntat mig, men men.
Kom fram till en sak som jag även tänkt på tidigare. Det är ju inte så konstigt att folk är missnöjda med sin vikt och vill tappa en massa kilon. I somras när jag skulle köpa linne på Gina Tricot var jag tvungen att köpa linnen i Large. Inget fel med det alls i och för sig, men när man vet att man har ett linne av samma modell (detta var ett av deras långa baslinnen som de haft ganska länge) hemma i garderoben i storlek Small blir man lite fundersam. Jasså, jag har alltså gått upp så pass mycket i vikt att jag numera behöver linnen som är två storlekar större än tidigare. Måste väl ha töjt ut det linne jag har hemma då eftersom jag fortfarande kan ha det.
Hur i hela friden tänker de när de tillverkar linnen som blir mindre och mindre?
Nu idag skulle jag byta mina nya Cheap Monday-jeans eftersom jag var dum nog att inte prova när jag köpte dem utan tog samma storlek som jag har på mina svarta av samma märke. Hur kunde jag tro att det skulle funka? Fem storlekar större skulle de vara för att jag ens skulle kunna pressa ner rumpan i dem. Bytte till en annan färg och då behövde jag "bara" tre storlekar större (lämnade tillbaka dessa senare, men av en heeelt annan anledning). Jo, det där med ätstörningar är ju ett konstigt fenomen. Eller?



//Find me