Detta regn alltså. Inte nog med att man håller på att blåsa av Bergnäsbron på väg till och från jobbet, nu ska man dessutom bli dränkt av vatten som kommer både från himlen och från alla lastbilar och bussar när de kör igenom vattenpölarna.
Idag regnade det inte alls när jag började klä på mig för att cykla hem från jobbet, men när jag väl kom ut så regnade det ganska mycket, såklart...
Idag har jag bakat kakor efter mormors recept. Snekakor kallade vi dem, kolakakor och sirapskakor är andra namn på de små godingarna. Kanske får ta med några till jobbet imorgon. Det är jag och min musik-kollega som bakar till personalrummet. Oftast i alla fall. Min kollega har bakat konstant i nästan två veckor nu så jag får lite prestationsångest...
//Baka baka liten kaka
onsdag 21 september 2011
tisdag 20 september 2011
Allt är perfekt
Idag är det tio grader ute, det regnar och jag är rejält trött. Det är verkligen saker som gör att man blir väldigt sugen på att sätta sig på cykeln och trampa till jobbet...
Det jag egentligen skulle vilja göra är att krypa ner i sängen och sova ett par timmar till, sen spendera en dag i soffan med en bra bok och några bra filmer. Det här mörkret som är på morgonen numera hjälper ju inte till att göra mig piggare.
Idag är sista dagen på Lanias Lule-besök. Tänkte därför inte jobba alltför länge utan kanske hinna gå en sväng på stan med henne efter jobbet. Men mina planer när det gäller att sluta på eftermiddagarna brukar gå i stöpet, så vi får se.
//Take your passion
Det jag egentligen skulle vilja göra är att krypa ner i sängen och sova ett par timmar till, sen spendera en dag i soffan med en bra bok och några bra filmer. Det här mörkret som är på morgonen numera hjälper ju inte till att göra mig piggare.
Idag är sista dagen på Lanias Lule-besök. Tänkte därför inte jobba alltför länge utan kanske hinna gå en sväng på stan med henne efter jobbet. Men mina planer när det gäller att sluta på eftermiddagarna brukar gå i stöpet, så vi får se.
//Take your passion
måndag 19 september 2011
Det händer minsann inte i Stockholm!
Jag såg en säl när jag cyklade till jobbet imorse! En helt vanlig fast fantastiskt ovanlig säl. Galet...
Trött, tröttare, tröttast
Jobb, jobb jobb.
Den här helgen såg jag till att jag i alla fall skulle få en ledig dag. Och det fick jag ju, men då innebar lördagen jobb i sexton timmar. Efter jobb i butiken for jag upp till Porsön för att hjälpa till på 40-årsjubiléet. Jag och Lania jobbade som scensupport (hump) vid stora scenen där Movits, Melody Club, Moneybrother och Sahara Hotnights spelade. Vi stod mest och frös under spelningarna och så hjälpte vi till att rulla podier och flytta förstärkare mellan spelningarna.
Vid tolv hade vi fått instruktioner att vi kunde gå därifrån, men när monitorteknikern kommer och meddelar att det blivit något missförstånd som gjort att det inte kommer något hump och river tekniken och han då frågar om vi kan tänka oss att stanna mot betalning, då kan vi ju inte säga nej. Jag och Lania har ju blivit uppfostrade att hjälpa ljudtekniker i nöd.
Vid fyra ringde vi taxi och for hem för välbehövlig sömn.
Igår var vi otroligt sega. Jag och Lania gick på stan, åt lunch, fikade med Johan och sen landade vi i soffan där vi spenderade kvällen. En slö, men skön ledig dag. Nu börjar veckan då jag jobbar alla dagar. Nästa vecka vet jag inte alls vad som händer. Jag vet inte hur, om eller var jag jobbar, så jag får väl vara glad att det blir lite jobb nu så jag får lite lön nästa månad.
//What a way to make a living
Den här helgen såg jag till att jag i alla fall skulle få en ledig dag. Och det fick jag ju, men då innebar lördagen jobb i sexton timmar. Efter jobb i butiken for jag upp till Porsön för att hjälpa till på 40-årsjubiléet. Jag och Lania jobbade som scensupport (hump) vid stora scenen där Movits, Melody Club, Moneybrother och Sahara Hotnights spelade. Vi stod mest och frös under spelningarna och så hjälpte vi till att rulla podier och flytta förstärkare mellan spelningarna.
Vid tolv hade vi fått instruktioner att vi kunde gå därifrån, men när monitorteknikern kommer och meddelar att det blivit något missförstånd som gjort att det inte kommer något hump och river tekniken och han då frågar om vi kan tänka oss att stanna mot betalning, då kan vi ju inte säga nej. Jag och Lania har ju blivit uppfostrade att hjälpa ljudtekniker i nöd.
Vid fyra ringde vi taxi och for hem för välbehövlig sömn.
Igår var vi otroligt sega. Jag och Lania gick på stan, åt lunch, fikade med Johan och sen landade vi i soffan där vi spenderade kvällen. En slö, men skön ledig dag. Nu börjar veckan då jag jobbar alla dagar. Nästa vecka vet jag inte alls vad som händer. Jag vet inte hur, om eller var jag jobbar, så jag får väl vara glad att det blir lite jobb nu så jag får lite lön nästa månad.
//What a way to make a living
torsdag 15 september 2011
H.O.C.K.E.Y.
Ja, så är man hemma från säsongens första hockeymatch.
Surt att det blev en förlust. Ännu värre att det var mot Växjö, ännu värre var det att det var på straffar.
Men vet ni vad? Jag njöt av att gå med i ett tåg av fans på vägen till arenan, jag tyckte det var kul att vara tillbaka i ishallen, jag fullkomligt älskar stämningen där inne och jag fick en t-shirt! Helt klart bäst av allt. Den ska jag ha på mig på alla matcher den här säsongen.
//Från Norrbotten
Surt att det blev en förlust. Ännu värre att det var mot Växjö, ännu värre var det att det var på straffar.
Men vet ni vad? Jag njöt av att gå med i ett tåg av fans på vägen till arenan, jag tyckte det var kul att vara tillbaka i ishallen, jag fullkomligt älskar stämningen där inne och jag fick en t-shirt! Helt klart bäst av allt. Den ska jag ha på mig på alla matcher den här säsongen.
Tåget av fans på väg till arenan
Minnesceremoni för att hedra Stefan Liv och de andra i Lokomotiv Yaroslavl
Min fantastiskt fina t-shirt
//Från Norrbotten
tisdag 13 september 2011
In over my head
Det är mycket nu. Det är långa dagar på jobbet, mycket som ska ordnas hemma, mycket som ska fixas inför Årets Största Händelse, mycket...
Det gör att jag känner mig ganska slutkörd och så känns det som att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet när det gäller vissa saker. Att helt plötsligt jobba heltid med nytt ämne plus mitt "gamla" och dessutom jobba extra på Intersport... Missförstå mig inte, jag älskar det faktum att jag har jobb just nu. Men det är slitigt att jobba mer än heltid och det är slitigt att känna att man är så illa tvungen, för man vet inte alls hur det ser ut om två veckor. Om någon råkar ha en heltidstillsvidaretjänst i bakfickan kan ni får ge den till mig.
Men några meter till vid symaskinen kanske får min ork att återkomma...eller? Jag får helt enkelt fokusera på att det kommer att bli så bra när det är klart!
//
Det gör att jag känner mig ganska slutkörd och så känns det som att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet när det gäller vissa saker. Att helt plötsligt jobba heltid med nytt ämne plus mitt "gamla" och dessutom jobba extra på Intersport... Missförstå mig inte, jag älskar det faktum att jag har jobb just nu. Men det är slitigt att jobba mer än heltid och det är slitigt att känna att man är så illa tvungen, för man vet inte alls hur det ser ut om två veckor. Om någon råkar ha en heltidstillsvidaretjänst i bakfickan kan ni får ge den till mig.
Men några meter till vid symaskinen kanske får min ork att återkomma...eller? Jag får helt enkelt fokusera på att det kommer att bli så bra när det är klart!
//
söndag 11 september 2011
Meter efter meter
Jag kom precis på en låt med Moraträsk. Den går ungefär så här:
Har suttit och sytt på en sak som jag fått i uppdrag att fixa till Årets Största Händelse. Och det är meter efter meter efter meter... Man kan tycka att jag får skylla mig själv lite. Min syster sa aldrig att det behövde vara så långt som det kommer bli, men jag kunde liksom inte ge mig. Och eftersom hon trots allt gav mig uppdraget och tyget så skyller jag lite på henne i alla fall. I smyg.
//
Mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, på mil, det är körlärarns sång pling plong
Har suttit och sytt på en sak som jag fått i uppdrag att fixa till Årets Största Händelse. Och det är meter efter meter efter meter... Man kan tycka att jag får skylla mig själv lite. Min syster sa aldrig att det behövde vara så långt som det kommer bli, men jag kunde liksom inte ge mig. Och eftersom hon trots allt gav mig uppdraget och tyget så skyller jag lite på henne i alla fall. I smyg.
//
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)