måndag 19 oktober 2015

Ett år

Tänk att det har gått ett helt år sedan det bästa som hänt mig kom till världen. Det har varit det bästa året någonsin. Jag älskar verkligen mitt liv.
I torsdags var det alltså ett år sedan vi försökte se en film, men gav upp eftersom jag hade värkar så ofta att det var svårt att hänga med i handlingen. Ett år sedan vi packade in det lilla babyskyddet och väskan med pyttepyttekläder i bilen och for till Synderbyn för sista gången som en familj på två. 365 dagar sedan vi kämpade oss igenom en eftermiddag av smärta till tonerna av den episka playlisten med bland annat Det Gör Ont och Push It samt The Human Equation (albumet som bär ansvaret till att vi träffades Johan och jag). 20.59 kom han som gjorde att all smärta försvann. Han var lite tyst till en början, vilket gjorde mig rädd, men efter lite uppmuntran och kel på mitt bröst så kom det vackraste ljudet i hela världen och sedan den dagen var vi tre.


Bilder från kalashelgen:
Tårta bakad av Maja













//

2 kommentarer:

Liv sa...

"Jag älskar verkligen mitt liv." Fasen vad fint att höra! Och det kan jag tro med den lilla cowboyen. :)

Maja sa...

Näst sista bilden var en ganska episk bild av honom! Och tack för de fina orden om tårtan i föregående inlägg :)