Tyvärr nådde vi inte toppen. Annika blev yr och fick ont i huvudet när vi hade kommit en bit upp och då vågade vi inte fortsätta. Jag hade ingen lust att bära henne ner. Vi har dock en plan inför nästa år då vi förhoppningsvis kommer kunna göra ett nytt försök.
Vid starten av vandringen i Nikkaloukta
Storslagen natur
Jag och Lania på en bro
Vilopaus i väntan på att ett gäng skulle packa ihop sitt tält så vi kunde sätta upp vårt
På väg uppåt!
Brantare och brantare stigning
Där bakom molnet ligger toppstuga och ovanför den ligger vårt mål: Sydtoppen
Först måste man dock upp för denna lilla "kulle"...
Strax till vänster om bilden var vi tvungna att vända.
Trots att vi inte kom hela vägen upp så firade vi att vi gjort ett tappert försök
Bubbel i kåsa!
Sista natten tältade vi inte så långt från Nikkaloukta.
Perfekt vatten att tvätta av sig i på morgonen.
Figuren där borta på bron är jag
Sista morgonen fick vi äta det som fanns kvar: renkorv, russin och varm choklad
Så till nästa år:
1. Ta ett tidigare tåg dit och ett senare tåg hem för att kunna vandra till och från fjällstationen på en dag. På det viset har man fler dagar att välja på när man ska bestiga toppen - vädret får styra.
2. Bättre vantar. Skulle behöva några som klarar väta och är varmare, tips?
3. Eventuellt budgetera för att ta den guidade turen upp. Då får man uppleva både klättring och att gå över glaciären.
Sen behöver Annika höghöjdsträna också. Hur det ska gå till är inte riktigt löst än.
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar