Imorgon ska jag vara vikarie på riktigt. Så som säkert alla som någonsin varit lärarvikarie har fått uppleva. Det vill säga att jag ska ha en massa lektioner jag inte har någon aning om hur man har. Matte, språkval och mentorstid bland annat. Spännande. En dag fylld till brädden med en herrans massa nytt och hela tiden nya elever. Mitt huvud kommer vara slut när jag väl är hemma igen.
Men den rutin jag har nu (om man kan kalla det för rutin efter två dagar) att gå hem från jobbet känns ganska bra. Jag åker buss ut dit, sen promenerar jag hem. Det är ju ca 3,5 km så det känns som en lagom promenix. Särskilt när jag får vandra över bron på vägen hem. Jag älskar ju broar. Tycker de är så vackra och mäktiga. Någon dag kanske jag vandrar över isen istället. Det är synd att man inte kan ta sparken på bussen, annars kunde jag åka på Kicken över isen på vägen hem från jobbet. Men det blir för tidigt att sparka till jobbet.
Idag åkte jag med Kicken för att hämta Johan från jobbet i alla fall. Måste ju använda den när jag nu äntligen fått en spark.
Min utsikt på vägen hem från jobbet:
//Can I kick it?
2 kommentarer:
Du!? Promenera??! Och gillar??! Världen har blivit galen...
Mmm, jag vet. Det är därför jag är så tveksam till att det kommer fortsätta. Fast just nu funkar det. När jag har ett mål och så vet jag inte när bussarna går heller. Funderar på att aldrig kolla upp det för då känns det nästa enklare att gå.
Skicka en kommentar