Pojktokig

Jag är nog lite av en pojkgalning. Jag tycker om pojkar, eller män som vissa av dem faktiskt kan benämnas som. Min alldeles egen man/sambo/fästman är ju självklart en av dem. Sen är jag även hemskt förtjust i Joel och Freddan. För att inte tala om Pojkarna (nej tyvärr mina sötnosar, ni kommer nog för alltid att betitlas pojkar av mig, även om ni själva anser att ni är män). Sen finns det två små guldkorn: Lillprinsen och Gobebisen.

Jag saknar dem alla just nu. Eller, sambon är ju här, så han saknar jag inte så hemskt mycket, men alla de andra befinner sig alldeles för lång ifrån mig för att det ska kännas riktigt bra i hjärtat.
Idag har jag dock saknat de små allra mest. Jag har nämligen läst om hur små barn lär sig språk, vilket osökt får mig att tänka på de sötaste små guldkornen i världen. Och tänker man på dem, ja då saknar man dem ju ännu mer. Var i hela friden är den där teleportören när man som mest vill ha den?

Lillprinsen funderar tillsammans med far sin

Bebisen och jag diskuterar viktiga saker

//Fästa blicken någon annanstans